onsdag 31 december 2014

Långpass på skejtskidorna

Har en ledig dag från mitt SkiProAm-uppdrag som skidlärare - och då blir det egen skidåkning. Carl och jag ger oss ut i gryningen och får skejta på manchester runt hela milspåret. 
Jag får så småningom ihop fyra mil, på skejtskidor. Antagligen nytt rekord för min del.
Avslutar med andra ord året på bästa möjliga sätt. Ett långpass på skidor :-)

Gott Nytt År!

I morgon har vi 2015 och mitt mål för nya året tar vid: Toppform innan 50-årsdagen i januari 2016 :-)


tisdag 30 december 2014

Fokustid

Med undantag av en knapp timme inne i våffelstugan är det idag skidåkning mellan soluppgång och solnedgång. Fyra timmeslånga skidlektioner toppat med egen åkning. Eftersom lunchen endast bestod av en våffla - med alldeles för lite grädde - fanns det inte energi nog att köra något längre kvällspass. Tar ändå med mig en fantastisk kvällssol från mitt skidande runt fjället där vid tiden för solnedgång. Och stakningen. Kändes faktiskt riktigt bra.

Det blir en bra dag. Med skidor under fötterna. Det här med skidlektioner är kul - och tiden bara springer iväg. Vips så har en timme gått. Snacka om fokustid :-)




lördag 27 december 2014

Minnesvärda ögonblick

Vi parkerar bilen alldeles perfekt i tid för att live kunna beskåda dagens solnedgång. Det är de små ögonblicken som gör de stora intrycken. Naturens egen direktsändning blir en av lördagens highlights. Trevlig fika i en gemytlig husvagn parkerad på Mora camping är en annan av dagens höjdpunkter. Skejtpasset på Idre Fjäll, som genomförs i rejäl kyla, hamnar inte på någon topplista över något som kan ses som ett guldkorn från dagen. Det gör däremot den middag som blir själva startskottet på en veckas gemenskap med våra Linköpingsvänner.


fredag 26 december 2014

Vilken lycka

Efter en julhelg ute på landsbygden ganska precis mitt emellan de östgötska metropolerna Linköping och Norrköping, lämnar vi idyllen, de frusna åkrarna, den ståtliga kyrkan, den glesbefolkade byn, min familj och årets jul. Vi åker mot snörikare trakter. Dit där det vita guldet landat på en skarfrusen mark, där kylan är ännu mer påtaglig och där skidintresserade har samlats efter en kollektiv önskan efter fina skidförhållanden. Mellanlandar gör vi i Borlänge. Och mjukar upp med ett pass på hotellets gym. I morgon väntar skidåkning. Och vi är laddade. Skidorna är vallade och pjäxorna är uppackade. Fullt fokus på skidåkning. I en hel vecka. Vilken lycka.

onsdag 24 december 2014

Julpass

Tillsammans med svägerska och son ger jag mig iväg ut på den frusna vägen. Det är julmorgon och hela denna dag ligger framför oss. Och vi startar den på bästa sätt. För visst smakar maten ännu bättre med ett träningspass i benen?

God Jul!

söndag 21 december 2014

Gymmet

Det är minusgrader och glashalt när jag vaknar. Med andra ord ställer jag in det planerade rullskidpasset och går till gymmet istället. För andra gången denna vecka. Det är stakmaskinen som står i fokus och nästan halva passet lägger jag på skiergen. Nytt uthållighetsrekord för min del, sammanlagt 25 minuters stakande. Kör i intervallform för att få lite vila emellan. Det är inte jättekul med stakmaskin, men jag tänker att det är som när man börjar med spinning - det behövs några gånger för att det ska lossna. Ett antal gånger till och sen kommer jag att längta till nästa pass. Antagligen. Jobbigt är det och säkert jättebra för en långloppsåkare. Så, trots halka och inställt rullskidpass, blir det bra träning. Gymmet. För oss som vill förebygga skador. Och för den som vill bli stark :-)

torsdag 18 december 2014

Regn och plusgrader

Fem plus och regn. Tänk om vi istället haft minusgrader och nederbörd i form av snö! Dock är det nog inte varken regnet eller minusgraderna som avskräcker träning ikväll. Det är den stundande julen förstås. Julfester och avslutningar.
Vi är bara två stycken på säsongens sista torsdagsträning. 
Det blir elghufs, backe och några intervaller. Det mesta med stavar. Grennära träning. Nästan som skidåkning. Nästan.

tisdag 16 december 2014

Ett nytt år står på glänt

2015. Ett nytt år står på glänt. Och jag har planer. Om drygt ett år har jag tänkt vara i mitt livs form. 50 år. 50! Så frågan är: Hur är man när man är i sitt livs form? Och hur kommer man dit? Det är detta jag ska fokusera på nästa år.

Och så en sak till: Mitt mål för 2017, ett tydligare och klart mer mätbart mål: New York Marathon, vilket innebär att hålla mig skadefri och kunna löpträna. Har redan påbörjat träningen och tänker fortsätta med L-G Skoogs träningsplan för mig. Jag vill ha ett helt år med löpträning, utan skador som sätter stopp för själva löpningen.

När 2016 närmar sig, om ett år alltså, hoppas jag att jag vet: Hur man är, när man är i sitt livs form - och vägen dit. Vad tränar man? Är det mycket rullskidor och styrka för välbefinnandet eller ska jag fokusera mer på det mentala? Är man i form när man "persar" på Vasaloppet eller gör sitt livs bästa tid på maran? Eller är det känslan av att vara i form - utan att bevisa det med siffror?

Häng med nästa år får du se!


måndag 15 december 2014

Dags för årsreflektion

2014. Det är dags för en årsreflektion. Sett ur träningsperspektiv.

Ett år som börjar på allra bästa sätt, med Idre Fjäll och skidåkning. Och som fortsätter med Idre Fjäll som en röd tråd genom hela vintern. Fyra gånger är jag där innan snön smälter bort. Och åker jag inte till Idre så åker jag - någon annanstans. Vintern är som året i övrigt, en tid som spenderas mycket på resande fot.
Höjdpunkten är gemenskapen under König Ludwig Lauf och bottennappet är utan tvekan Vasaloppet - men det är glömt nu, så inget mer om det. Den största skidupplevelsen är de sista soliga dagarna av snö, påsk och skarsnö. Idre Fjäll. Igen.

Vår och sommar inleds med rullskidåkning och medvetet lugnare löppass. Jag har ett knä som är skadat men vet att jag kan klara ett maraton ändå. Just vid denna tidpunkt är det ju långt kvar till höstens stora begivenhet.
De träningspass som ligger närmast tillhands att plocka fram är de med storslagna vyer och jag tänker så klart på de tre tillfällena i Saalbach och de två fjällvistelserna. Det är motivation på hög nivå och jag längtar redan tillbaka. Till träningen, till omgivningen.
Sommarens träning fungerar bra och hade jag sedan efter augusti kunnat fortsätta på samma sätt - hade nog min nivå varit ett snäpp bättre just nu.

Men. I september och oktober är det resor som gäller. Och förkylningar. När jag i november springer New York Marathon har jag precis blivit frisk. Årets highlight, anyway. Att det sedan tar ungefär en månad att återhämta sig, det gör inget. Det är det värt.

Något jag tar med mig från träningsåret som gått? Ja, att jag styrketränat/cirkeltränat mer än tidigare och att jag hela året regelbundet har varit hos naprapat, sjukgymnast och massör. Det underlättar för den som vill vara hel, frisk och vältränad.



Men sen då? 2015? Det tar vi i morgon.

lördag 13 december 2014

Lucia och skidåkning

Luciamorgon. Minusgrader. Snö. Förhoppningar om sol. Vissa dagar är bara bättre än andra.

Jag skickar en tacksamhetens tanke till den reseledare som "offrade" sig och tog den julmarknadsresa som jag egentligen skulle haft denna helg. Vad är väl en bussresa om man har möjligheten att stå på skidor, känna på snön och uppleva fina fjälldagar?

Jag avstår dock avsiktligt barnens tävlingspremiär i Älvdalen idag. Det kommer fler tävlingar men möjligheten till ett riktigt långt skidpass, det dyker nog inte upp på ett tag.

Värmer upp med femmans första halva. Det känns bra. Trots tremilen i går eftermiddag. Skidorna fäster. Full aktivitet vid stadion och solen är på väg upp. Nu är det bara att ge sig ut.

På milspårets andra varv blir jag plötsligt omåkt av en dam - troligtvis i min egen ålder. De yngre de kör långt, länge och sakta. Men denna kvinna har fart under skidorna. Jag hinner inte blinka förrän hon är utom synhåll. Hinner inte ens tänka tanken om att hänga på. Får istället annat att tänka på. Jag har nämligen passerat ostbackarna och det köldhål som tar sin början där. Vips försvinner känseln i fingrar och tår. Ökar farten och frekvensen i de långa backarna och snart har blodcirkulationen fått igång de nedkylda delarna. Ett stickande i tår och fingrar övergår snart i full känsel och en behaglig värme. Denna kyla. Antagligen enda nackdelen med skidåkning.

På tredje varvet, vid samma långa backe efter ost, kommer ännu en dam i min egen ålder - och åker om. Jag tänker att det är tur att jag inte ska åka Vasaloppet i vinter. Eller är det just faktumet att jag inte ska åka som gör att formen är sämre? Den där extra motivationen att ge ännu lite mer på träningen - den kommer kanske med startbeviset?

Kanske ska jag försöka få en plats 2016?

Jag fortsätter backen upp och åker ikapp  några damer/kvinnor/tjejer? De hade nog några år kvar till 50, men det stärker mitt självförtroende. Helt kass är jag inte. Och det är ju faktiskt bara lucia och två veckor kvar innan jag är här igen.


fredag 12 december 2014

SkiProAm Småland

Inom ramen för SkiProAm är det skidlektioner i dag med.

Och egen åkning. I ljusskenet från elljuset och i den vindstilla kvällen känns det nästan magiskt när jag i varv efter varv försöker hitta tekniken. Träff, tyngdöverföring, tajming, hög höft, blicken framåt. 

Skidåkning. SkiProAm ligger helt rätt i tiden. För nu är det skidåkning som gäller :-)


torsdag 11 december 2014

Skidåkning och skidlektion

Vilken dag, va! Snö, skidåkning och lite skidjobb på det. 

Idre Fjäll. SkiProAm. Äntligen skidåkning.




tisdag 9 december 2014

Inför en helg i rosa

Jag förbereder mig för en helg i rosa. Med ett kort styrkepass mellan jobb och lucia hoppar och lyfter jag mig igenom rehabprogrammet.

En helg i rosa. Det kommer att bli bra det.


söndag 7 december 2014

Redo för snö

Det är lättare att tänka på nästa helg. Snö, Idre Fjäll och skidåkning. 

Men i helgen är verkligheten en annan. Slottsskogen erbjuder nämligen regn och blåst i morgonmörkret. Utan stänkskärmar på rullskidorna hinner jag bli rejält våt och skitig under den knappa timme jag stakar runt bland vattenpölar, löv och bitvis sand.

Rent mentalt stärker ett pass som detta. Man gör sig redo för snön helt enkelt.

lördag 6 december 2014

Upp och ner

Efter en vecka med feber, magont, inställd tjejmiddag och inställda träningar är det skönt att anlända i ottan till Friidrottens Hus i Göteborg. 

Redan innan det ljusnat är jag på väg in i Botaniska trädgården för att därifrån ta mig bort till Änggårdsbergen. Jag springer av mig veckan och kan bocka av min löpcoach L-G Skoogs till mig planerade långpass för veckan.

Jag är helt ensam i spåret, det duggar lätt och jag njuter av den syrerika luften och det härligt, lugna tempot. Hel? Ja. Frisk? Ja.

Jag springer vidare i den terräng som går upp och ner. Jag tänker att det är som livet i övrigt. I en djup svacka långt ner finns denna veckas vardagar. Sjuk och utan träning. 
Högt upp på toppen placerar jag den känsla som dagens distanspass i Änggårdsbergen ger. 

Nu väntar stavhopp i årets Julklappsjakt och jag tänker att även friidrottsformen är upp och ner. Dags att hålla tummarna för en toppformad insats. Heja Carl!

söndag 30 november 2014

Mer tempo

Åker vi distans eller tempo? Frågan kommer efter någon kilometer. Ja, vad åker vi? Jag åker bara för det mesta. Men nu har tränare Janne sagt till ungdomarna att det är tempo som gäller. För snart är skidsäsongen här. Så vi kör fartökningar i backarna. Ända upp till Bodabacken (där vi på toppen kan se snön som ligger kvar på åkrarna) och förbi ytterligare en backe. 

Sista racet är Carl snabbare än mig. Jag behöver nog träna tempo jag med. Att bara åka blir man inte snabbare av. Mer fart, helt enkelt.

lördag 29 november 2014

Balans

Balanserar upp alla nyttigheter och njuter av en god julfika. En "riktig" chokladboll, helt utan naturlig sötning från dadlar, och en jullatte, det vill säga kaffelatte med grädde, kanel och kardemumma - dock en extra bonus i form av antioxidanter från kryddorna :-)

Vi har tillbringat dagen i Växjö. Mannen som kursdeltagare inne på Telekonsult Arena och jag, Carl och Olof har lagt mesta tiden inne på det köpcenter som ligger ett stenkast från friidrottsarenan. Tonåringens näst intill tomma vintergarderob har uppdaterats och julklappar har inhandlats.

Och så lite träning. Även en shoppingdag behöver balanseras för att jämvikt ska råda. Så ett löppass runt Växjösjön fick det bli.



fredag 28 november 2014

Veckans godaste

Senaste veckan har det varit täta besök i Göteborg. Under onsdagens dagstur passade jag återigen på att besöka Rawfoodbaren på Victoriagatan. 

Spenatpaj och morotskaka. Helt raw. Klart godast denna vecka.


söndag 23 november 2014

Lövhult imponerar

Från Änggårdsbergen till Lövhult. Från löpning till rullskidåkning - och skidgång. 

Tillsammans med Carola har jag haft träningsdag med fokus på rullskidåkning
- med skidentusiaster från Björnstorps IF, nära Lund.

Olika övningar för växel 2, 3 och 4 i klassisk teknik, balansbanor, filmning och egen åkning. Vi hann även med lite skidgång - gång och sprätt - samt, som på bilden, olika övningar i backen, med stavarna.

Vad härligt det är att träffa engagerade och positiva människor. Detta trots den något gråmulna och lite regniga novemberdagen.
Och Lövhult imponerar stort på skåningarna :-) Inte alla som har en fem kilometer lång rullskidbana och denna fantastiska natur.


lördag 22 november 2014

Änggårdsbergen

Det har hunnit gå nästan 15 år - sen jag sprang här sist. Då var Göteborg min fasta punkt och träningen, i form av löpning, bedrevs ofta i Änggårdsbergen. Jag åkte i stort sett inte alls rullskidor, ingen stavgång och skidåkningen komprimerades ofta till bara nyårsveckan i fjällen - och Tjejvasan. På den tiden var jag också en trogen Friskis & Svettismedlem, både vad gällde jympa och spinning. 

Inte förrän jag hamnade i Eksjö blev skidåkning, rullskidåkning och stavgång återigen en stor del av mitt liv.

Och idag är jag alltså tillbaka på platsen för mina långa, lugna löppass. Mycket har hänt under alla dessa år - men den vackra naturen och spåren är sig lika och snart infinner sig också samma sköna känsla. En känsla som bara ett väl genomfört träningspass ger.

Tiden står liksom still, och jag inser att jag saknat detta. Inte bara Änggårdsbergen - utan också de långa lugna passen. För idag är det mest korta, intensiva pass i en vardag som är betydligt mer hektisk, än den var för 15 år sen...



söndag 16 november 2014

Träningsläger Torsby

Det årliga Torsbylägret. Nästan 30 klubbmedlemmar, 17 ungdomar, ett antal ledare - och så tre dammotionärer. Men vi är inte ensamma, det är fullt i spåret h e l a tiden. Liksom inget flyt, man åker en bit, går ur spår, åker om, in i spåret och så ur igen - samtidigt som några åker om. Men jag har åkt skidor, flytet får jag vänta med tills nästa tillfälle :-) Och kul är det att vara på snö. Staka, diagonala, skejta.



torsdag 13 november 2014

Lycka är att ha egna vallare

Att träna är en sak. Att vara skidåkare och träna är en annan sak. Det kräver nämligen ännu ett moment. Vallning.

Som motionär är träningen bara en del av vardagen, en del bland allt annat som ska in - som att jobba till exempel, laga mat, handla, städa... 

Ska man då åka skidor gäller det också att planera in tid för vallning i det redan ansträngda schemat - eller helt enkelt ha egna vallare. Och det har jag nu :-) I familjen finns två entusiastiska vallare som faktiskt tycker att detta moment i skidåkningen är riktigt kul.

Så i år åker vi till Torsby utan att jag känner någon vallastress. Det är lycka. Bara fokusera på det väsentliga - skidåkningen :-)

söndag 9 november 2014

Energibröd

För andra gången testar jag i dag ett bröd med quinoa (tillagat enligt förpackningen), havregrynsgröt, sesamfrön, bovetemjöl och kokosfett (smält). Blandar ihop allt (har inget recept att gå efter så mängden mjöl beror på hur kladdig degen är) och gräddar bullarna i 200 grader i ca 15-20 minuter. 

Otroligt goda - och med varken gluten eller jäst måste ju näringsupptaget bli bättre än vanligt :-) Riktiga energibröd med andra ord.

lördag 8 november 2014

Marcialonga 2015

Nu är faktiskt New York-resan förbi och det är dags att inte bara minnas en fantastisk vecka utan även börja blicka framåt. Mål och mening. Vad är det som väntar härnäst? Ja, det är mycket smått och gott, som Torsbyläger, träningshelg i Växjö, rullskidåkning med skåningarna och skidåkning i Idre. Men ett större mål, det dröjer fram till 25 januari. Italien och Marcialonga. Ett mål som ger motivation att fortsätta träna :-)

Och idag var jag faktiskt iväg på första träningspasset sen maran (med undantag för fredagens cirkelträning som jag leder). En lugn löptur med Malin i morse, följt av 45 minuter på gymmet. För det är bäst att köra på med mina knä-rehabövningar, man vet aldrig. De ska ju hålla för det italienska långloppet också.


torsdag 6 november 2014

New York City Marathon 2014

Det har gått några dagar sen Loppet. Helt klart vilodagar - för en kropp som egentligen inte alls är tränad för fyra mil på hårt underlag. Och med lite distans till det hela är jag otroligt nöjd. 4.13! 

Det var värt en fika på Mangolia det.



måndag 3 november 2014

Natt i New York

...eller i alla fall sen kväll, avrundar vi maratondagen tillsammans med drygt hundra svenska och norska löpare. Det blir som en värdig avslutning på en härlig resa. Och vem vet, 2017 är det kanske dags igen?

söndag 2 november 2014

Springande sightseeing

Att springa genom hela New Yorks, från Staten Island, via Brooklyn, Queens, Bronx och så klart Manhattan, tillsammans med drygt 50 000 andra löpare, är givetvis fantastiskt. Kanske därför jag springer för tredje gången? 

Men det mest intressanta inför dagen är huruvida kroppen klarar detta eller ej. Jag har inte ett enda långpass - på asfalt. 25 km är det längsta jag sprungit, med kanske hälften på hårt underlag. Om jag har tre pass på 15 km - så är de i vilket fall som helst på mjukare underlag. Och ett maraton, gott folk, springs på asfalt! Här i New York är det till och med betong, vilket sliter ännu mer på kroppen.

Men för att ta det från början så blir vädret inte riktigt så illa som prognosen visar. Stormvindarna kom aldrig även om det blåste rejält. Minusgraderna det varnades om vid starten stannade på ett par plus. Men kallt var det. Själv var jag utrustad med dubbla tröjor, dubbla handskar och mössor, fodrade tights och en tjock jacka över. Så det var väl ok. Men tårna. Det tog minst två miles innan de var uppvärmda.

Själva löpningen gick bra fram till halva loppet ungefär. Flåset var ok. Men benen.  Som maratonlöpare måste man förbereda kropp och sinne - och framför allt ben - för långa asfaltpass! Och har man inte gjort det - får man helt enkelt ta den smärta som förr eller senare dyker upp. Att jag kommer i mål på omkring 4.13 tycker jag är helt ok.

Och kanske är ändå höstens förkylningar - och uteblivna träning - det som möjliggör detta? För man vet aldrig. Hård träning med flera långpass på asfalt - skulle också kunna skada kroppen, och då hade ju inte ens en start i årets New York City Marathon, varit möjlig.

Nu blir det istället en blandning av fantastisk stämning och hård smärta :-)