Styrketräning igen

Gårdagens styrketräning på Nikaro (tyvärr inte uppe i Skurugata som på bilden...) är första sedan januari. Börjar med cykel och fortsätter med löpband när det blir ledigt. Springer drygt en minut och sen känner jag i vaden igen. Det är nästan som krampkänning och jag avslutar löpuppvärmningen. Övergår till stakmaskinen,

Att ta risken

Att ha en tävling som mål kan skapa stress. Stress över träning eller stress över att inte bli skadad. Men energin som tanken på ett lopp ger - går inte att ersätta med annat. Jag tar risken. Det kan bli en och annan skada, ett och annat rehabpass, men tids nog är jag tillbaka. Och om jag skulle missa själva målet - har resan dit redan förgyllt tillvaron.

Vaden känns i vilket fall bättre. Vilan har säkerligen gjort susen. Hinner testa ett träningspass igen innan alternativträning för en vecka tar över.

Bristning i vaden

Avslutar gårdagens Skurugatarunda med en rusch mot den snabba 11-åringen. Då hugger det till i högervaden. Bristning? (I ärlighetens namn hade jag lite känningar redan under morgonens löppass, då vi kör några 10 sekundersintervaller.)

Slår på "gubbvad" och anar att jag är rätt nära verkligheten. Någon form av bristning som kan uppkomma efter ett längre uppehåll.... Löppassen har ju inte varit påfallande många detta år.

Vårsol

Efter morgonens löppass på 14 km, beger vi oss till Skurugata. Det är en fantastisk dag och på väg upp till naturreservatet längtar jag till mina rullskidpass som ju går Skurugatavägen upp. Det är inte underligt det är min favoritväg. Det vackra omgivande landskapet inspirerar, vilket jag skrivit om tidigare...

Det är fortfarande is och snö kvar i delar av Gatan. Men man kan välja att gå ovanför och slippa halka runt bland de istäckta stenarna.

Både ett träningspass och ett motionspass. Sedan sol på det. En toppendag helt enkelt.

Enkel styrketräning

Att styrketräna behöver inte ta så lång tid. Dessutom behöver man inte åka till ett gym. Här är ett enkelt program du gör på en kvart, tjugo minuter. Perfekt efter en avslutad löprunda. Gör 12 repetitioner, 3 gånger per övning. Har du bara typ tio minuter över så gör varje övning en gång och då så många du orkar.

Vi startar med armhävningar. Är du nybörjare så stå på knä istället. Håll emot och sänk dig ner långsamt.

Nystart

Det har snart gått ännu en vecka - utan träning. Men i dag är Malin och jag ute i vårsolen och springer 8 km i lugnt tempo. Det är en bra början. Det känns faktiskt som om jag har vilat färdigt nu. En behövlig vila, inte bara för kroppen. Även mentalt. Avsluta och sedan börja på nytt.

Efter Vasaloppet har luften gått ur. Samtidigt som många kör på. Det är träning som vanligt. Inget slut och ingen början. En året-runt-tränande behöver ingen paus. Ingen reflektion. Har motivation ändå.

Där var jag nog förr. I dag känns det bra med ett avslut. Och en nystart. Ny energi och ny entusiasm. Klargöra målet. Fundera ut hur jag tar mig dit. Det är maran som hägrar. Och max tre löppass i veckan. För säkerhets skull. Och det är nog bäst att hålla det.

Vintern 2012

Jag blickar tillbaka på en av mina allra bästa säsonger. Med en skadedrabbad höst och med en vinter nästan helt utan skidträning undrar jag så klart: Hur är detta möjligt?

Säsongen börjar i Lövhult.

Men bara vid ett par tillfällen och kanske tre mil varav hälften med barnen. Sen är det dags för det traditionella Orsalägret och de sammanlagda milen närmar sig åtminstone 20.

Hemma igen efter Orsalägret är det bara knappt en vecka innan tävlingsdebut. Hinner springa två gånger och åka skidor lika många gånger. Jämfört med övriga veckor denna vinter är det riktigt mycket träning. Söndagens tävling heter Stråkenloppet och placeringen i detta lopp, med 19 fullföljande åkare, är 2. Lite väl många minuter efter Carola, men så är det ibland.

Veckan efter är det jag som är före. Och då har vi äntligen kommit till Tyskland. För bara några dagar efter Stråkenloppet är Anette, Peter, Carola och jag på väg till Tyskland och Oberammergau. Vinterns höjdare. 

För några dagar lämnar vi vardagen. Det är många nya intryck och den relativt korta resan känns bra mycket längre. Vi får en paus. Återhämtar oss. Får nya krafter. Trots att vi under det 40:e Köning Ludwig Lauf ger allt. Tömmer oss på energi i den 20-gradiga kylan. Det är väl kanske inte samma energi? 

Med härliga minnen och nya mål i sikte lämnar vi den idylliska staden. Nästa tävling är bara en vecka bort.

Först en veckas vila. Oskarshamnsloppet. Precis som Stråkenloppet är det varvbana, fem varv på en 8,5 km-bana. Varv på varv. Hade aldrig åkt så långt eller så fort om det varit träning, med andra ord: Tävling är bästa träning.

En förkylning veckan därpå är största anledningen till att det blir ännu en träningsfri vecka. Lördagens tre mil uppe vid skidstugan gör inte saken bättre varför jag vilar ytterligare en vecka. Inför Tjejvasan. Hinner i alla fall testa de nya stavarna. OneWay-stavar av högsta kvalitet :-) Oj, oj vad bra! Vilken skillnad mot mina gamla motionärsstavar. Undrar om det inte är de som ligger bakom mitt kanonlopp på Tjejvasan?

Tjejvasan i sol, hårda spår och medvind. 1.40 blir min tid och bara två gånger har jag åkt snabbare. Även då med hårda, snabba spår. Det blir en riktig urladdning som kräver ännu en....vilovecka. Nästa utmaning är vinterns sista.

Vasaloppet är rekordsnabbt. Både dam- och herrekordet ryker. Och många är vi som gör vår bästa tid - någonsin. Trots att fler än jag inte lyckats få så många mil i benen. 

Med tiden 5.38 avslutar jag årets skidsäsong. Och fortfarande undrar jag: Hur kunde det gå så bra?

Min egen slutsats är:

En skadedrabbad höst har inneburit rullskidåkning varje vecka, ibland 2-3 gånger. Har även toppat med 4 gånger någon vecka. Grennära träning med andra ord. Löpträning gör skidåkaren löpstark. Rullskidträning gör skidåkaren bättre som skidåkare.

Från ingen styrketräning till lite styrketräning. Vissa veckor faktiskt två gånger. Här finns potential att göra något mycket bättre, men jag tror ändå att den styrketräning jag genomför under senare delen av hösten och början av vintern påverkar min skidåkning positivt.

Kvalitet framför kvantitet. Med cirka 40 mils skidåkning genomför jag mitt 8:e Vasalopp. Antalet mil brukar vara mer och tävlingarna före Vasaloppet brukar vara färre. Att tävla är alltså en klar framgångsfaktor.

Mina nya stavar. Det är klart att utrustningen påverkar.

Till slut undrar jag också om inte kosten spelar roll? Jag är inte extrem men äter ändå ännu bättre än tidigare. Det är väl sommarens kostkurs som påverkat. Min egen kolhydratuppladdning verkar vara ett vinnande koncept. Lite kolhydrater i veckan och en vanlig portion kvällen innan. Sparsamt med socker och gluten och givetvis inget margarin eller någon lightprodukt. Inget Vitargo. Och undantagen har inte varit påfallande många under vintern.

Det känns skönt med en avstämning. Nu är det dags att gå vidare. Med ovanstående sammanfattande framgångsfaktorer i minnet hoppas jag på en lika bra vårsäsong. Och nu är det maraton som gäller.

Motionär vs elitmotionär

Sitter det bara i kläderna? Nej, det är så mycket mer som påverkar. Så var hamnar du, som motionär eller elitmotionär?

En motionär väljer att åka i överdragskläder. För en elitmotionär hindrar det åkning och känsla. Det ska vara tävlingsdräkt. Med underställ under. Steget till elit handlar om understället. De åker utan.

Om en person är vanlig motionär och kanske till och med nybörjare, avslöjas inte längre på kläderna. I dag har alla, från elit till motionär, ofta proffskläder. Även om som sagt vissa saker avslöjar motionären - så som att välja bort tävlingsdräkt. Annars verkar väldigt många lägga väldigt mycket pengar på senaste träningsmode. Och visst, träningen är så mycket mer än bara just träning i dag. Kläderna är en viktig bit.

Utrustningen ska vara tipp topp. Marginalen mellan elit, elitmotionär samt motionär är hårfin. Alla vill ha bra förutsättningar. Men viss skillnad finns. Mina gamla stavar tillhörde definitivt motionären medan mina nya nästan är i linje med vad eliten använder. Motionären väljer lite varmare pjäxor och något billigare skidor, kanske ett Vasaloppspaket. Elitmotionären har flera skidor att välja på. Här avviker jag med mina enda par skidor. Skulle givetvis haft minst ett par till.

Vallningen. Eliten har toppvallare. Elitmotionärer och motionärer betalar ofta villigt för ett dyrt pulver. Vem vill chansa? Vem åker utan pulver och högflour? Jo, vissa motionärer nöjer sig med det näst bästa, eller tredje bästa. Då det egentligen är de som skulle ha bästa skidorna. En elitmotionär slarvar inte bort vallningen. Här finns tid att spara. En riktig elitmotionär är också noga med träningsvallning och rengöring, nytt glidparaffin och  olika rillning. Här känner jag att det finns mycket att hämta....

Midjeväskan tillhör motionären. Gärna fullpackad med gel, energikaka, valla och dryck. Att åka med midjeväska är som att åka med överdragskläder. Det går liksom snabbare utan något som hindrar. En elitmotionär är tränad att klara sig mellan depåerna. Alternativt har elitmotionären precis som eliten, eget serviceteam. Själv klarar jag mig med vad som erbjuds. Skulle det bli vätskebrist finns det alltid ett antal företag, klubbar och privatpersoner som är villiga att hjälpa till med vatten, sportdryck, frukt, energikakor eller gel.

Vitargo. Det är få elitmotionärer som står över Vitargon. Kolhydratuppladdningen finns bland både elitmotionärer och motionärer. Men elitmotionären går in för det mer. Fast inte jag då, som åker utan :-)

Träningen. Det är väl egentligen här den stora skillnaden finns. Jag tror dock att både elitmotionär och motionär tränar mot uppsatta mål. Men elitmotionären tränar med mer kvalitet och ett klart fokus. Hos en elitmotionär handlar det inte OM man ska träna utan hur man tränar bäst. Motionären har mer fokus på OM det ska bli något, kanske vänta till nästa dag? Göra något annat istället?

Motionären har kanske ofta som mål att gå ner i vikt eller - må bra. Det kan vara delmål i en elitmotionärs vardag men fokus ligger i resultatet. Utvecklas. Gå vidare. Nya mål. En motionär kan nöja sig med träning. Eller ett motionslopp bara för "skoj skull". Elitmotionären vill prestera. Här gör man inget för nöjes skull, även om man intalar sig det innan.

En motionär kan ta sin träning med en klackspark. Som elitmotionär är man seriös. Träning går före.

Som elitmotionär jobbar man mentalt. Förbereder sig på nästa mål. Gör upp träningsprogram och dokumenterar dem. Skriver om träningen och analyserar siffror och kartor från Garmin. Funderar på förbättringar. Är ute på nätet och söker förklaringar eller pepping. 

En motionär är glad att träningen blir av. Nöjd med endorfinpåslaget kan dagen bara bli ännu bättre. Helt utan fokus på nästa pass. När det nu blir. Elitmotionären vet redan när det är träning igen. Och är redan mentalt inställd på det. Själv har jag fokus på min träning. Men det där med siffror från Garmin och analyser är inget jag lägger tid på.

Ändå är jag helt klart en elitmotionär. Jag vet inte om jag är så seriös som jag verkar vara? Men min mentala inställning är kanske avgörande. Utgår man från ovanstående har jag få undantag från elitmotionärens. Jag vill utvecklas. Och ha nya mål i sikte. Inte att förväxlas med eliten som vill vinna över andra. Jag tävlar mot mig själv och mina tider. Jag har också insett att känslan av att vara vältränad är svårslagen.

CampusCampen 2012

Rundbanan är 200 meter lång och jag värmer upp tre varv med P10 och P11, som har en heldag med olika grenar framför sig. Ännu en dag i idrottens tecken.

Vi har lämnat vintern bakom oss och friidrotten är ett säkert vårtecken. Dock bara inomhus än så länge.

Söndagens tävling pågår i stort sett hela dagen. Efter sju timmar och ett antal grenar, en och annan medalj och med två onda hälar, lämnar vi Linköping och Östergötland för denna gång.

De onda hälarna har spökat förr. Den snart 11-åriga friidrottaren har haft känningar av detta innan. Att det kommer fler tävlingar är en klen tröst. Det gäller att ha fokus på det som funkade och sen sikta framåt. Snart väntar nästa tävling.

Fullt

Det tar 11 dagar. Sen är 2013 års lopp fullbokat. Drygt 30 klubbkompisar hinner anmäla sig. 

Det är längdåkning som gäller helt enkelt. Och dessutom 90 km...

Anmäld

Vågar inte vänta längre. Hur kan det redan vara 12 500 anmälda? Drygt en vecka efter loppet. Men nu är jag och nästan 25 andra klubbkompisar anmälda till Vasaloppet 2013. Antagligen är det fullt om en vecka. Eller kanske före helgen?

Vetgirig tisdag

Fick i går uppleva Konsthallen i Nässjö,som föreläsare. Ljus härlig lokal som är fullsatt,en riktig toppenkväll :-) Hoppas några blivit inspirerade att komma i gång med träning....

Vila

Skidsäsongen är över. Men det känns, framför allt i ryggen, att en veckas vila inte är nog. Jag tar paus ett tag till. Nöjer mig så länge med att minnas en härlig skidsäsong och se fram emot vårens löppass.

Landsbro zonfinal 2012

Så här ser det ut i Landsbro då vi anländer på förmiddagen. Och här ska det vara skidtävling? Jo, några hundra meter in i skogen ligger det faktiskt perfekta spår. Knappt man kan tro. Susanna och jag har lagt undan skidorna för denna säsong och satsar i stället på ett löppass innan första start i årets zonfinal. Vi springer milen och klarar oss bra utan kartan. De gröna markeringar återkommer regelbundet. Men vilken bana, bra mycket backigare än våra tuffaste banor :-) Med andra ord en perfekt milslinga i vacker terräng.

Det går dock inte bara lite tungt, det går supertungt. Benen är som bly. Susanna är bättre tränad än mig men vi går tillsammans i flera backar. Det är en tuff start på löpsäsongen. Är jag hel och frisk vet jag ändå att jag snart är på g. Tills dess är det bara att härda ut....

Vi är tillbaka precis för att se första skidåkaren starta. Det är tre grenar som avverkas under dagen och det sammanlagda resultatet får vi vid prisutdelningen som även innefattar pris för zonplaceringarna. Sen är skidtävlingen över för i dag och för vår del också för denna säsong. Med undantag av en kommande fjällvecka är det barmarksträning som gäller nu. För dessa ungdomar avslutar vi säsongen med bowling på torsdag.

Till nästa vecka byter vi ut skidor och pjäxor mot spikskor, utomhus mot inomhushall. Campusspelen i Linköping väntar.

Hetast i veckan

Bland veckans heta nyheter i Eksjö återfinns Vasaloppsåkarna :-)

Vasaloppet - bild

Vasaloppet 2012. Vasaloppsfotot. Ser det inte ut som om han bakom diagonalar? Medan jag stakar. Jag är på god väg att bli stakåkare, så är det....

Dolomiten Lauf

Det lutar åt Dolomiten Lauf 2013. Helgen den 19-20 januari går loppet för 43:e gången. Klassiskt 42 eller 25 km på lördagen och 60 eller 25 km fristil på söndagen. Loppet går i Lienz som ligger i Österrike (du kan hitta mer info på www.osttirol.com). Kanske flyg till Munchen igen, eller Klagenfurt?

Hänger du med?

Vasaloppet - guldkorn och nästa år

Klockan är fem söndag morgon och jag står i kö in till startled fyra. Det är cirka 15 minusgrader och en stjärnklar himmel som ger förhoppningar om en klar och fin dag. Det bjuds på kaffe. Det är stunder att minnas. Kaffe som värmer och piggar upp i den tidiga gryningen.

Några dagar har passerat och den stela kroppen börjar så smått återhämta sig. Ryggen. Armarna. Benen. Nacken. Axlarna. Nio mils skidåkning är ett tufft dagsverke. Men nu minns jag bara det roliga. Inte dipparna längs banan. 85 km kvar, 84 km kvar....78 km kvar, 77 km kvar.... Nej, nu minns jag Oxberg, snabba spår, starka stakarmar, upploppet och tiden. 5.38.

Minns trevligt fika på Wayne´s coffe efteråt. Diskussion om loppet, träning och nya utmaningar.

Alla entusiastiska klubbkompisar som är nöjda med dagen. Med helgen. Med resan.

Det blir ett lopp nästa år med. Eller två. Öppet spår söndag? Vasaloppet söndag? Någon som följer med - framför allt på söndagens Öppet spår?

Vasaloppet - utmaningen, äventyret, upplevelsen

Långloppen utomlands bjuder ofta på folkfest. Massor av folk utmed banan, väder som i söndags, vackra vyer, kortare bana, fantastisk mat, human väckning på tävlingsdagen, trevliga städer, fantastisk atmosfär.

Söndagens Vasalopp är något åt det hållet. Men inte helt. Känslan av att gå i mål i Mora, efter nio mil, finns inte någon annanstans. Liggunderlag och tidig uppgång. Skolmatsal. Det här med mat, boende och tidig uppgång skulle man i praktiken kunna ändra på - om man hade förutsättningarna att få annat boende med annan mat. Men nio mil - det kommer vi aldrig i från. Även om Marcialonga är sju mil så är det ändå två långa mil kortare.

Vasaloppet är Vasaloppet. Att bara ta sig i mål är en seger. Utmaning, äventyr, upplevelse - jo, så är det.

Vasaloppet - 2012

Som vanligt har jag svårt att sova natten innan. Trots att vi fick ett eget krypin för tjejerna i klubben. Tyst och mörkt. Jag är nervös helt enkelt. Vilken sida efter backen? Stavarna får inte gå sönder. Håller vallan? Dessutom är det så tyst så vi hör inte när övriga börjar röra på sig. Vi ligger lugnt kvar till halv fyra. Och frukosten är mycket bättre, maten över huvudtaget, detta år. På Lima skolas matbespisning överraskar dem. Min frukost består av ett ägg, lite gröt med mjölk, två mackor med bregott och ost och lite kaffe. Står mig ända till Evertsberg. Men där är jag hungrig.

Vasaloppsorganisationen har också gjort förbättringar. De öppnar startleden redan klockan halv sex. Vi är på plats fem och köar. Ledet in till fjärde start är redan lång. Jag har bestämt mig för vänster sida och lägger skidorna på vänstersidans mitt. Bredvid mig står en rutinerad veteran. 38 Vasalopp. Imponerande.

Starten går lugnt. Ingen hets med skidåkare som kommer mellan spåren. I backen är det tvärstopp. Det ser ut att flyta på bättre på höger sida, men det är så dags då att byta. Jag får snällt stå kvar. Sakta, sakta. 

Efter första branten fortsätter vi i spåren. Folk håller sig förvånansvärt lugna. Håller inte på att byta hela tiden. Det går också lugnt hela vägen och stavarna klarar pärsen.

Väl uppe är det fortfarande många skidåkare i mitt tempo. Det rullar på och jag byter spår då och då. Stakar. Stakar. Stakar. Det glider på bra och vid frånskjut fäster det. Det lite sämre glidet gentemot stora starka skidherrar beror på vikten. Då jag kommer samtidigt med någon tjej i min egen viktklass - har vi samma glid. Men det vi tappar på något sämre glid tar vi antagligen igen uppför då vi inte har lika många kilo att förflytta...

Dricker någon klunk vatten i Smågan, Mångsbodarna, och Risberg. I Evertsberg börjar jag med sportdryck. Tar även en halv bulle. Det är svårt att äta vid ansträngning och jag får liksom inte ner bullen. Ändå fyller jag på med ytterligare en halv bulle i Oxberg och sportdryck. De sista två kontrollernas vatten och sportdryck dricker jag fort. Då har jag bråttom. Brukar aldrig kolla min tid utan kör på så fort jag orkar. Men i Oxberg ser jag klockan. Och inser att chansen att återigen komma under sex timmar finns. Tar jag de sista tre milen på 2.10 är det klart. Det är en halvtimme längre än förra veckan - men så är jag också trött nu. Tankarna kring en ny bästa tid - under 5.50 - finns. Tror dock inte jag ska klara det. Kör ändå på. Ifall. Sista biten går det undan. Har ju åkt den några gånger och känner mig på något sätt hemma där. Aucklandbacken, kurvan och raksträckan fram till sista puckeln. Kör om en dam på upploppet och en precis före mållinjen. Det är ju det här med placeringar också. Vill ju gärna komma in bland de 100 främsta. Har ingen aning var i resultatlistan jag ligger. Anar ändå att det är tvåsiffrigt. Och så i mål. Klockan står på 13.38. Oj, oj, oj, 5.38! Det är verkligen ny rekordtid.

Så nöjd. Så trött. Mitt bästa Vasalopp. Hittills.

Vasaloppet - vilken dag

Många har åkt in på rekordtid i dag. Själv slår jag mitt pers från 2004 med 12 minuter. För min del beror kanontiden på framför allt på två saker:

1. Finfina förhållanden

2. Med 40 mil i benen vid dagens start är det inte själva distansträningen som ligger till grund för resultatet. Det är tävlingarna. Före Vasaloppet har jag fyra tuffa tävlingar i benen, efterföljt av en veckas vila och uppladdning inför nästa helg. Med andra ord har jag tävlat mig i form till årets lopp :-)

Utförligt om 2012 års Vasalopp kommer....

Vasaloppet - fram till start

När många bänkar sig framför TV:n strax före åtta första söndagen i mars, har vi redan varit uppe i många timmar. Vid halv tre börjar folk skruva på sig.
Tävlingsklädda och redan med packningen i väskan och sovsäcken och liggunderlaget ihoprullat, beger vi oss till den tidiga frukosten. Det smakar inte alls bra. Men, som sagt, äta bör man.

I god tid före fem har vi parkerat bussen vid startområdet. Iklädda varma stövlar, dunjacka, överdragsbyxor mm beger vi oss med skidor och stavar till start. Eller till startledet. Nu ska vi köa en timme för att få en bra stratposition i respektive led. Klockan sex öppnas fållan in till ledet. Snabbt in med skidorna och sen tillbaka till bussen. Tina upp. Värma sig och vila. Dricka lite. Sen ut igen. Lämna väskan med duschombytet. Toakön. Tio i åtta ljuder det uppmaning från högtalarna: Alla ska ta plats i sina startled. Just då brukar jag stå i toakön - för kanske tredje eller fjärde gången? Toan går före. Jag hinner ändå. Nervös. Nervös. In i startledet och på med skidorna. Snart går skottet. Pang! Ett hav av skidåkare. Äntligen! Nio mils skidåkning i förhoppningsvis finfina spår, solsken och varför inte lite medvind?

Tänk att en hel dag ägna sig åt sin favoritsport - dessutom tillsammans med andra likasinnade. Kan en söndag vara bättre?

Vasaloppet - lördagen

Det blir ingen sovmorgon på massevakueringen. Alltid några som börjar skruva på sig tidigt och snart är lysrören i taket tända. På med träningskläder och bort till frukosten. Det är limpor, milda, havregrynsgröt och juice. Som gjort för mig :-)

Under lördagen åker vi till Mångsbodarna. Vad jag minns har det alltid varit fint väder denna dag. Här har vi möjlighet att testa glidet, avsmaka årets blåbärssoppa och äta våfflor. Ett gruppfota vid Mångsbodarna-skylten är obligatoriskt. Det är en fantastisk stämning så här dagen före. Många skidåkare är det som tagit sig till Mångsbodarna. Ett och annat känt ansikte, inte bara från grannklubbarna. Det här är bästa stunden på lördagen enligt mig.

På tillbaka vägen tar vi en sväng förbi tältet igen. Någon ska lämna eller hämta sina skidor, inhandla fler vallor eller bara känna på atmosfären igen.

Tillbaka på Lima skola äter vi lunch. Det brukar serveras någon lättvariant. Inga feta såser utan sky. Inget lokalt eller lagat från grunden. Så billigt som mögligt. Gärna av märket Eldorado. Jag som är van vid riktig mat blir så klart hungrig ganska snart. Men i år ska jag ju ha med lite eget - att förvara, hm, i bussen?

Eftermiddagen är vikt åt vallning. De flesta har fixat glidet hemma. Nu är det fäste som gäller. Förhoppningsvis står vi i solen och vallar. Njuter av en fin dag. Vilar. Laddar. Nio mil i morgon.

Det känns att det är något på gång. Det ligger i luften. Alla förväntningar.

Efter skolmatsalens middag börjar man så smått förbereda för natten. Önskar jag kan sova. Få några timmars sömn innan det är dags att stiga upp igen. Och dit är det ju inte så många timmar nu.

Vasaloppet - resa, boende och mat

En busslast med Vasaloppsåkare startar från Eksjö klockan 8. Stopp för lunch och sedan direkt upp till Sälen. Hämta ut nummerlappar och insupa atmosfären i tältet. Samma sortiment som i Mora helgen innan. Men troligen annat vallatips. Just detta är den stora frågan dagarna innan. Vallafokuset är inte alls lika tydligt på Tjejvasan.

Förhoppningsvis är vi något klokare då vi lämnar startplatsen för att åka tillbaka till Lima och skolan där vi ska inkvarteras. Det är bara att plocka upp liggunderlag och sovsäck. Igen. Jag hoppas omklädningsrummet är ledigt. I ett antal år har jag och de få tjejer som är med, tagit plats i det mindre omklädningsrummet i stället för den stora gympasalen. Jag hoppas innerligt att det blir så i år också. Det finns inga öronproppar som klarar oljudet i den stora salen, om jag nu inte ska ta med rejäla hörselskydd?

Maten äter vi på skolan. Vi har liksom inget val. Eldoradoköttbullar, snabbmakaroner och sky. Mina värsta farhågor inför loppet är boendet och maten. Men bortsett från det - upplever vi alltid en härlig stämning med förväntningar i luften. Alla dessa människor förenade i ett och samma mål - Mora. Kända och okända ansikten. Vallasnack. Träning. Genomförda lopp. Kommande lopp. Vi har en gemensam nämnare. Vi är alla skidåkare.

Vasaloppet - veckan före

Sista veckan. Hur laddar man? Tränar? Äter? Hur man ska göra vet jag inte. Däremot vet jag hur jag brukar göra. Antagligen gör var och en på sitt sätt. Efter ett antal Vasalopp börjar man känna sig rutinerad och vet vad som funkar för just mig.

Själv hoppas och önskar jag att formen från i lördags konserveras och håller sig färsk fram till söndag. I lördags kunde jag ligga på nästan max hela tiden. Att orka göra det krävs en toppform. Det inträffar någon gång då och då. Ibalnd inte allt för ofta. Men i lördags satt den. Så i veckan vilar jag. Brukar alltid göra det veckan innan. Dels för att återhämta mig från lördagens Tjejvasa men också för att ladda inför söndagens kraftprov. En del tränar in i det sista. Det gäller att hitta vad som passar.

Jag äter nästan som vanligt. Nästan. Äter nämligen något mer och är noga med vad jag äter. Maten ska fylla på med vitaminer, mineraler, fetter, antioxidanter, proteiner. Kolhydrater? Ja, grönsaker, frukt och bär och ett och annat glutenfritt bröd. Kvällen före loppet ska jag äta en "normal" portion, vad som nu erbjuder för "gott" på skolan. Vågar inte ens tänka på det. Maten är urkass, men äta bör man...Denna vecka missar jag inte mina kosttillskott.

Sömn och vila är viktigt. Eftersom det sällan blir mycket sömn natten före känns det som jag behöver ett extra förråd, lagrat i kroppen - det funkar väl? Nervositet, stor sovsal och tidig väckning är tre av anledningarna till den ofta väldigt ytliga sömnen på lördagen. En fjärde orsak är snarkningar och annat från övermätta, vitargofyllda skidåkare :-)

Men det allra, allra viktigaste sista veckan - det är att hålla sig frisk. Hur mycket jag än tränat eller ätit rätt - jag måste vara frisk. Egentligen handlar det om att vara så tränad inför sista månaden att jag då, de sista veckorna före loppet - orkar träna hårt och det utan att dra på mig en förkylning. Utan grundträning är det svårare att klara av de sista veckornas träning - lätt att köra helt slut och risken för förkylning ökar.

Rätt skönt med en träningsfri vecka :-)Eller nästan två. Veckan efter loppet totalvilar jag också. Återhämtning.