onsdag 29 februari 2012

Dagens ros


Tack alla underbara skidtjejer! Utan er blir det ju ingen resa! Nu laddar vi för nästa år. Och för 2014 års König Ludwig Lauf  (23 eller 50 km).

måndag 27 februari 2012

Ungdomsvasan 2012


Även söndagen bjuder på perfekt före och strålande sol i Mora. Det är inte bara veckans första Öppet Spår denna dag. Femte upplagan av Ungdomsvasan genomförs också under dessa perfekta förhållanden. Här på bilden har vi nästan hela vårt deltagande gäng. Tänk att få uppleva detta i så tidiga år. Säkert har vi några blivande Vasaloppsåkare bland dem.

lördag 25 februari 2012

Tjejvasan 2012


1.40. Min tredje snabbaste tid. 86:a.

Vilken dag. Den blir precis så bra som man kan tänka sig. Hårda, snabba spår. Solsken och medvind. 

Starten går inget vidare. Det är långsammare skidåkare framför och som vanligt trångt i ett par kilometer. Sen lättar det. Kan åka i mitt eget tempo. Stakar. Snabbt går det. Hör ganska tidigt någon som räknar placeringar. Ni är precis 100, ropar en man. 100, tänker jag och försöker öka. Ett av målen är att komma bland de 100. Det andra är att slå min Landsbrokompis. Jag anar i det läget att hon är före. Just därför kör jag på. I min jakt på skidkompisen försöker jag ta placeringar. Jag vill inte hamna över 100.

Det är stakning som gäller. Och stakning med frånskjut. Kanske håller jag på att bli en stakare istället för diagonalare? Faktum är att jag bara diagonalar ett fåtal gånger. Starkare i armarna? Eller är det medvinden och de snabba spåren?

Vi har följt SkiGo´s vallatips. Under gårdagen står vi i vallaboden och lägger på vårt nyinköpta klister. Violett XC och Violett HF. Någon gasollampa har vi inte men inomhus går det ju bra att dra ut klibbet med fingrarna. Vi följer inte rådet att ha de klistervallade skidorna utomhus under natten. Vem vågar riskera det? Tänk att på morgonen upptäcka att någon tagit ens då viktigaste ägodel? Men lugn, det funkar att ha skidorna inomhus, även om de är nyvallade med klister. Det fäster kanon. Även mina av grannen välrillade glidytor funkar perfekt.

Dessutom har jag för dagen invigt mina nya stavar. Invigt i tävlingssammanhang. Tränade med dem förra helgen. Och dessa stavar måste ha gjort minst ett par minuter! Riktiga värstingstavar från One Way. Tänk vad utrustningen gör ändå.

Hör ingen mer placeringsrapport under loppet. Tror, men vet inte, att jag är bland de 100. Vågar dock inte chansa och ger allt in mot mål. Sista backen, bara ett stenkast från mål - nytt för i år - kommer en tjej i fatt. Hon stakar på, jag stakar på. Tar i så jag ramlar. Nästan en Hellner in i mål.

Är nummer 86 i mål. Före min skidkompis.

Det är tur man har någon att fightas med. Det motiverar. Nästa duell blir väl om ett år? Vintersäsongen slutar i alla fall oavgjort. Två - två.

Nu återstår nio mil för mig detta år. Om en vecka. Men först Tjejvasamiddag med klubbkompisarna i kväll. Och Ungdomsvasan i morgon.

Tjejvasan - loppet

Det är i dag det gäller. Efter en stärkande frukost på Hotel Gösta tar vi bussen från Strandens skola till starten i Oxberg. Biljetter till bussen köper vi vid nummerlappsutdelningen kvällen innan.

Provar skidorna. Toa. Uppvärmning. Toa igen? Start. Jag står i första startled, som egentligen är led nummer två. Före oss står eliten. Duktiga och enormt vältränade tjejer. Dem ser man inte röken av mer.

Vätsekkontroller i Hökberg och Eldris. Massor av folk utmed banan och förhoppningsvis sol och hårda, snabba spår :-) Och så till slut ligger det framför mig: Upploppet. Förbi kyrkan och snart mål. Hejarop. Jag tror att det är just denna minut, på själva upploppet, som är värd all träning och allt slit före och under loppet. Den känslan är oslagbar. Målet. Jag gjorde det. Igen.

fredag 24 februari 2012

Tjejvasan - vallning

En oundviklig detalj en Tjejvasahelg - vallningen. Många uppskattar detta moment och blir experter. Jag tillhör inte den kategorin. Till vardags lägger jag ett snabbt lager med fäste. På träning är det ju inte så noga. För mig. Vi är olika och många åker med perfekta skidor även på träning.

När det gäller tävling är det dock allvar. Skidorna ska vara perfekta. Helst. Nu blir det inte alltid så, men man har ansträngt sig till det yttersta. För att jag ska få riktigt bra skidor, ska jag inte valla själv. Ok, fästet klarar jag. Men glidet. Där tar jag hjälp. Pulver och rillning, det är bättre de som kan gör det.

Själv tycker jag att om man nu har tränat inför ett lopp som till exempel Tjejvasan och lagt ner tid och pengar på både utrustning och träning, ska man inte snåla i slutet. Vallningen är ju det sista. Sen hänger det på mig.

På Tjejvasan har olika vallamärken förslag på hur man vallar med deras vallor. Vilka och hur. Det finns som bekant en uppsjö av märken. Enklast är att man bestämmer sig för ett och sen kör de flesta vallor med det märket. Har du inte den rekommenderade vallan finns de till försäljning i tältet där man hämtar ut nummerlappar. Man kan även se vallakillar som står i tältet nästan som på små scener, med en intresserad pubblik nedanför. Se och lära. Sen är det bara att gå hem till vallaboden vid skolan och göra likadant :-)

Men det enklaste är att lämna in skidorna. Låta ett proffs valla dem. Eller lämna in för glid som är lite svårare och lägg på fästet själv.

Jag har nyligen laddat ner en valla-app i Iphonen. Den heter SkiPrepper och där ställer man in vilket vallamärke man vill valla med, temperatur, luftfuktighet och snötyp. Sen får man förslag på glid och fäste. Kanon!

torsdag 23 februari 2012

Tjejvasan - resa, boende och mat

Vi åker buss upp på fredag morgon. Bussresan ordnas av våra skidvänner i Landsbro. Vi åker med ReseAxet från Vetlanda och oftast finns det inte en tom plats i bussen. Efter lunchstopp i Örebro, kör vi direkt till Mora. Hämtar nummerlappar och kollar in årets mässa. Insuper stämningen. Skidåkare och vallatips. Trångt och härligt. Inhandlar eventuellt ny valla inför kvällens vallning.

Boendet för vår del är det enklast möjliga: hårt underlag i klassrum på S:t Michaelskolan. Vi provade ett år att höja statusen en nivå genom att boka vandrarhemsstandard på Hotel Gösta, ett stenkast från skolan. Tyvärr var det inte lika uppskattat som skolsalen och den gemenskap som den innebär. Själv förordar jag ett rum och en säng. Dessutom ingick då hotellfrukost och lördagkvällens bufféafton. Prisskillnaden mot hårt underlag är marginell. Alla vill tjäna pengar - det blir tydligare och tydligare.

Frukosten som serveras på skolan där vi bor, är något bättre än i Lima skola under Vasaloppet, men eftersom Hotel Gösta har en suverän frukost bara någon minut bort väljer vi den i stället. Priset är ungefär det samma.

Jag tycker ändå att boendet på skolan är helt ok. Sovsalen är inte större än ett klassrum, vi kanske bor 30-40 stycken där. Jämför med Vasaloppets massevakuering av skidåkare i en stor gympahall. Jag sover bra på hårt underlag (och snarkningarna är betydligt mindre än i gympasalen en vecka senare....). Dessutom är det en speciell atmosfär med skidåkare överallt. Alla Tjejvasalöpare, de som åkt Kortvasan på fredagen och de som går upp vid halv tre på lördagnatten för att förbereda sig för söndagens Öppet Spår.

Maten är betydligt bättre under Tjejvasahelgen. Medan Limaskolans mat, som vi äter under Vasaloppet, är både urkass och dyr, kan vi i Mora mycket lättare hitta bra mat. Utbudet är något större. Här har vi mer än skolmat att välja på.

Trots att vi inte bor på Hotel Gösta har vi hittills fått bord på lördagkvällen. Det är annars först och främst för hotellets alla skidgäster. Med medaljerna runt halsen och i en restaurang full av skidtjejer från nästan hela landet, avslutar vi alltså Tjejvasadagen med en god middag.

Efter frukost följande dag, är det avfärd. Småland återser vi söndag eftermiddag.

Så här är det år efter år. Dags för förnyelse? Kanske. Men samtidigt är det ett koncept som fungerar. Varför ändra på det?

onsdag 22 februari 2012

Tjejvasan - träningsupplägg

Inför Tjejvasan har vi organiserad träning en gång i veckan. Med undantag för sommaren så håller vi på hela året. Vi träffas vid vår klubbstuga och tränar oftast intervall eller stavgång i backe (så kallad stasprättande stavgång, då man springer med stavarna i backe). Till våren ska vi lägga in crosstraining var tredje vecka som komplement till stavar och intervall.

Vi är tre tränare. Trots det händer det ibland att alla tre är borta. Skador, jobb, barnens aktiviteter, inte alltid går det att få ihop allt. Men det hindrar inte träningen. Alltid någon annan av de erfarna deltagarna som leder. Mellan 10-20 personer brukar vi vara. Periodvis är vi färre.

Alla tränar inte för Tjejvasan. Det finns de som åker andra lopp under Vasaloppsveckan. Och det finns de som inte åker någon tävling alls. Alla behöver tydligen inte ett mål för att komma ut....

Lägret i januari då vi åker till Orsa är en del av träningsupplägget inför de tre milen på Tjejvasan. Skidvana och teknik.

Även en helg till Torsby och skidtunneln lockar. Skidvana och teknik. Och bra omväxling att göra något annat mitt i hösten.

Intresset för rullskidåkning är inte så stort. Ändå har vi haft flera som testat på nybörjarträning under en del helger. Det är egentligen ett av de bästa träningssätten - om man vill förbättra sig som skidåkare. Själv har jag ju kommit att gilla denna träningsform då jag två höstar i rad inte kunnat springa. Styrka. Överkropp. Något man saknar vid löpträning.

En del tränar spinning som komplement och en del styrketränar. Själv kan jag förbättra mig vad gäller detta. Fram för allt styrketräningen. Men det kommer. I vår så.

tisdag 21 februari 2012

Inför Tjejvasan

På lördag är det dags. Loppet som hade premiär 1988 och som alltid körs lördagen veckan innan Vasaloppet. Undantag 1990 då det var inställt på grund av snöbrist. Tjejvasan är dock inte först ut i Vasaloppsveckan. På fredagen körs nämligen det alltmer populära Kortvasan - samma sträcka som Tjejvasan.

Starten för Tjejvasan är strax före Oxberg. Med andra ord passerar man ganska direkt vätskestationen vid Oxberg. Därefter kommer Hökberg, sedan Eldris och slutligen är 30 km avverkat.

Det är 30 snabba km. Ingen tid att vila. Det är klart att Vasaloppet är jobbigare,  men för min del är tempot något lugnare då - och det gör skillnad. Längden tar ändå ut sin rätt, 90 km är 90 km och det är lååångt.

Vi är 28 stycken från min klubb som på fredag morgon gör sällskap med skidtjejer från Vetlanda och Landsbro. Bussen är full sedan länge. Det är populärt med skidåkning. Och en lagom stor utmaning som Tjejvasan. Det är inte heller bara skidåkningen man ser fram emot denna helg. Gemenskapen med skidvännerna står nog överst på min lista.

söndag 19 februari 2012

Träning, spa och vandringsresa


Efter Barnens Vasalopp träffar jag Carolorna och Ola på ReseAxet. Förhoppningsvis kan jag framöver skriva mer om sommarens planer. Träning, spa och vandring. Något att drömma om i skidspåret.



lördag 18 februari 2012

Klisterföre


Tack vare Skitech skidhållare slipper jag få kladdigt klister på mig. En behändig skidhållare som smidigt sätts på plats. Hur hade jag klarat mig utan den en dag som denna?

Det blir ett träningspass. Bra mat, vila, mina medikament och en härlig fredagskväll i Valbackens pist, med trevligt sällskap, har gjort susen. Jag är bättre. Åker upp till skidstugan med mina nyvallade klisterskidor. Det fäster så där, men då det inte är några direkta backar på femman är det ok. Mulet, blåsigt och regn. Bättre träningsförhållanden har jag ju haft. Det är mental träning på hög nivå. Tänka bort de negativa tankarna som dyker upp. Blött, bakhalt, blåsigt, kallt, halvbra spår och inga tuffa backar blir i stället en utmaning att omvända till en ljusare sida. Lite grann som Vasaloppet där man försöker att tänka bort 90 km kvar, 89 km kvar, 88 km kvar....

Fokuserar i stället på förmiddagen. Zontävling i Vetlanda. Ett litet tappert Eksjögäng som kämpar på. Föräldrar och övrig släkt. Skidvänner från andra klubbar. Det är ungefär som när jag själv var liten. Varje helg under vintern - skidtävling. Nya platser men samma människor. Helg efter helg. Nervositet och den där härliga känslan när man går i mål. Det är kul att vara med om det igen. Men från andra sidan. Som förälder. Nu är det jag som står i spåret och hejar.

Efter ett antal varv är jag klar. Blöt. In i bilen och hem. Middagen är färdig. En ljuvligt god kycklinggryta och gott vin. Lördag kväll. Förväntningarna ligger i luften. Det är melodifestival. Barnens förväntningar, men ändå.

I morgon laddar vi om. Då är platsen skidstugan och fokus ligger på Barnens Vasalopp. Samma barn som om en vecka står på starlinjen i Mora. Då är det på riktigt. Då är det Ungdomsvasan.

fredag 17 februari 2012

Baciller



Veckan före Tjejvasan flyger bacillerna på mig. De redan tagit sig in i huset. Förkylt barnen, mannen och mig. Ingen höjdare. Men med dessa preparat hoppas jag vara på skidorna snart igen. Det som saknas bland medikamenten är kolloidalt silver. Det var slut på hälsokosten. Det har jag testat förr och det är bra. Får nöja mig med ovan visade tungviktare när det gäller tillfrisknande. Och känner mig väl redan bättre?

Det optimala nu hade förstås varit vila. Inte bara från träning. Men hur ofta är det optimalt?

14 april

Lördagen den 14 april är det dags för nästa träningsevent. En uppföljare på höstens "Torpön runt" på cykel. En löpskadad höft gjorde att vi fick cykla då. Nu hoppas vi kunna genomföra den tänkta planen: Löpning.

Vi utgår från Eksjö och springer via banvallen upp till Skurugatavägen och sedan parkeringen vid Skurugata. De som startar i Eksjö har ca fyra härliga mil att se fram emot. Du som nöjer dig med två mil ordnar skjuts upp till Skurugataparkeringen och inväntar fyramilarna där. De sista två milen springer vi tillsammans.

Preliminär starttid från Ekstigen är 7.30 och uppe vid parkeringen är tiden ca 10.00. För den som vill avslutar vi kvällen med gemensam middag.

Hör av dig om du vill följa med: cilla.hedin@telia.com.

torsdag 16 februari 2012

Skitech



Hur slipper jag kladdig valla, kan sätta ihop skidorna enkelt och stabilt och skydda vallan från smuts? Skitech XC är lösningen. En skidhållare framtagen av den f d aktiva och duktiga Fredrik Persson.

Så klisterföre är ingen fara för mig längre!

onsdag 15 februari 2012

König Ludwig Lauf - och sen?


Vinterns stora tävling och nya utmaning är förbi. Nu har jag nog skrivit allt om loppet och det runt omkring. Det är dags att se framåt. Nya mål.

Tjejvasan inom kort och Vasaloppet veckan efter. Därefter är skidsäsongen för min del över. Det är en kort men intensiv säsong. 

Årets lopp är över. Det är klart att det känns lite tomt. Klart jag saknar den härliga känslan som äventyret ger. Det är klart jag saknar mina trevliga skidvänner. Men nästa år åker vi igen - och genast känns det lite bättre.

Något nytt att se fram emot.

tisdag 14 februari 2012

König Ludwig Lauf - nya vänner


Som sagt - en långloppsresa är så mycket mer än själva tävlingen. Man vidgar sina vyer och utmanar sig själv. Ser nya platser och träffar nya vänner. Alla möten man gör på en resa - kan vara en resa i sig. 

På denna resa har vi tur att redan på planet hitta några erfarna långloppsåkare. De har åkt jorden runt för att stämpla sitt Worldpass med olika långlopp. Vi är mäkta imponerade. Tänk att åka i Australien i augusti eller i Japan och Canada. Med våra två tidigare långlopp utanför Sverige, är vi nybörjare i denna cirkus. Dessutom räknas inte vårt kinesiska Vasalopp in bland långloppen i Worldpasset. 

Våra nyvunna vänner är från ett riktigt skidparadis...eller inte....Karlskrona. Men åka skidor kan de - trots det sydliga boendet. Varje år står ett nytt långlopp på agendan. I år det alltså König Ludwig Lauf. Nästa år Tartu? Planerna för 2013 är inte fastställda då vi skiljs åt. Blir det Estland kanske jag hänger på.

Gemensamma intressen förenar. Det kan vi skriva under på.

måndag 13 februari 2012

En lugn mil


En ensam bil står på parkeringen. Jag har just åkt två varv på den bäcksvarta femman. Det är måndag och ingen organiserad träning. Var är alla skidåkare? Finns det bättre spårförhållanden någon annanstans?

Åker med mina gamla skejtskidor. Det är varken uppkörda spår eller preparerat för skejt. Det är egengjorda spår och knögligt. Grenar och annat syns inte i mörkret eller i pannlampans sken. Det tar bara tvärstopp. På några ställen. Annars går det att åka. En lugn mil. Det räcker efter lördagens lopp.









König Ludwig Lauf - 2013


Dagen efter loppet är en resdag. Vi lämnar den gemytliga staden. Det har varit fantastiska dagar. 

Jag är 15 sekunder i från en fri startplats nästa år. Nu är i stället valet mitt - åka 2013 eller inte? Vi är alla fyra rörande överens: Hit återkommer vi gärna. Men nästa år?

Frågan hänger i luften. Inga beslut tas. Marcialonga? Dolomiten Lauf? Tartu?

Vi får smälta detta först. Sortera intrycken. Vad säger magkänslan?

Om ett par veckor vet vi. Då måste vi veta. Vissa lopp ska nämligen anmälas i tid.

söndag 12 februari 2012

Oskarshamnsloppet 2012


Lördag och långlopp. Denna gång är det Oskarshamnsloppet. Här finns det snö, inte inställt som i Lövhult. Banan mäter 8.5 km. Fem varv.

Ungefär 25 meter efter starten kommer banans brantaste backe. Jag kommer i väg bra och behöver inte köa uppför den trånga passagen. Sen är det bara att köra. Varv efter varv. Ju längre loppet lider ju mer uppkört blir det. Men det går att åka och det blir ännu en bra genomkörare. Skidorna är ok. Bra fäste och sämre glid. Väljer att ha bra fäste men skulle gärna känna att det glider lika bra som andra skidor. Det är dock ingen proffsvallning och inga dyra pulver. Bättre träning så :-) På fästet är det blå super. Tiden blir 2.55.

Söndag och skidtävling i Linköping. För barnen. Eller för Carl, Olof är sjuk. Min gamla skidklubb Linsköpings SK står som arrangör och loppet genomförs vid skidgården i Hackefors. Tack vare konstsnön finns det ett 1.6 km långt spår. Det är en alldeles perfekt skiddag. Sol och gamla klubbkamrater jag inte träffat på åratal. Det finns tävlande i min klass också. Fast för egen del står det dock vila på programmet i dag. Drygt fyra mil från gårdagen sitter i benen. Och armarna. Det är tufft med långlopp tre helger i rad. Vila är det som krävs om jag ska kunna återhämta mig.


König Ludwig Lauf - att göra


En resa till König Ludwig Lauf är ju så mycket mer än bara skidloppet. Under våra fyra dagar hinner vi förutom att se startplatsen och provåka spåret, se slottet Linderhof, åka Laber-Bergbahn upp till ca 1680 meter över havet, fota den enorma Passionsspelsteatern och beskåda några av stadens träsniderier.

Möjlighet till utförsåkning finns på båda sidor om staden. Åker man Laberbahn upp är det mest off pist som gäller. På motsatta sidan finns uppistade nedfarter.

Det är två mil till Garmisch-Partenkirchen. Det går bussar från Oberammergau och dit nästan varje timme.

Utbudet för den längdinstresserade är enormt. Och den som önskar en sommar i Alperna kommer säkert att trivas här. För den vandringsintresserade finns många uppmärkta leder att gå.

Den kulturella turisten har flera slott i närheten att besöka. Klostret i Ettal är också värt ett besök.

lördag 11 februari 2012

König Ludwig Lauf - World medical Cross country


Av oss fyra i vårt lilla resesällskap är det en som tävlar i World Medical Cross Country, alltså VM för läkare. Det är distriktsläkaren Anette. Hon åker den klassiska distansens korta lopp på söndagen. Och hon vinner klass D 41! Vi färdas alltså med en nybliven världsmästare när vi dagen efter påbörjar vår hemfärd. Bucklan i säkert förvar i den stora väskan. 

Vi andra är nöjda med genomförandet av det långa loppet. Någon titel får vi inte. Däremot gläds vi med vår segrare. Och minns en trevlig kväll på den italienska restaurangen då en världsmästare firas.

Hoppas man gjort samma sak på vårdcentralen i Mariannelund. Firat sin världsmästare.



fredag 10 februari 2012

Träning efter 40




Träning efter 40? Hårsatsning efter 40? Inget är omöjligt. Kolla bara på Mattias Sunneborn, tillbaka i landslaget vid 42 års ålder. Imponerande och inspirerande. Det är aldrig för sent. Det känns bra att veta.

König Ludwig Lauf - Anki Adventures


Tack vare min vän Anki Sognefors på Anki Adventures är boende och flyg helt perfekt bokat. Det är supersmidigt och funkar kanon.

Är du intresserad av andra tävlingsresor, träningsresor eller varför inte en SPA-resa, kolla med Anki.

Att resa är att leva, sa H C Andersen. Ta fasta på det.

Tack, Anki!



torsdag 9 februari 2012

Älghultasjön


Dagens träningspass är förlagt till ännu en sjö. Denna gång är det Älghultasjön. Spåret mäter drygt 3 km. En konstig vinter. Snart sportlovsvecka och ännu har vi inte några uppkörda spår vid skidstugan. Vi får hålla oss till sjöarna. För egen del blir det två stakvarv. Ingen flåsträning direkt. Men kroppen behöver säkert vilan efter helgens urladdning.

Det är massor av ungdomar. Skenet från pannlamporna och ljusen från husen nära sjön lyser upp den annars mörka kvällen. Återigen är det en sådan magisk känsla, att åka där i mörkret och tystnaden.

I morgon är det vallning som gäller. Sen är det helg igen. Och fler skidtävlingar.

König Ludwig Lauf - resan


Tåg, flyg och tåg.

Vi tar nattåget från Nässjö 03.06 på onsdagsnatten. Får några timmar på tåget innan vi anländer till Malmö. En stunds väntan innan vi tar oss över sundet till Kastrup. Det är fler skidåkare än vi som ska med planet till Munchen. 

Från den bayerska huvudstaden tar vi oss via tåg till Oberammergau. Här finns flera alternativ att välja på. Buss eller bil. Det är enkelt att ta sig vidare och snart är man på plats.

Resan, som för vår del startade mitt i natten, avslutas sen eftermiddag, då vi äntligen når den lilla mysiga staden Oberammergau, platsen för helgens långlopp.

En god natts sömn och sen är vi pigga igen.

Hemresan startar något mer humant. Klockan halv nio beger vi oss, måndag morgon, mot nordligare trakter. Det är tåg till Munchen igen, flyg till Kastrup och tåg sista biten. Klockan åtta på kvällen är vi tillbaka hemma.

Det är vardag igen. Resan har gett massor av energi. Och mersmak.

onsdag 8 februari 2012

Zontävling Landsbro


Det blir inte mycket tid över för egen träning. Direkt efter jobbet är det avgång. Platsen för kvällens elljustävling är Landsbro. Det är några fler Eksjöåkare än i går. Annars är det som vanligt: Ett härligt supportergäng bestående av föräldrar.

En kort bana. De flesta är klara på mindre än 10 minuter. Snart kan vi lämna kylan för värmen och fikat inomhus. Obligatorisk prisutdelning. Sen åker vi hem. Och ännu en dag är till ända.

I morgon träffas vi alla igen. Då är det skidträning.

König Ludwig Lauf - boende och mat


Gästehaus Hildegard bor vi i fyra nätter. I en liten stad är allt centralt, så även detta. Vi bor nästan granne med kyrkan, vilken man ju ser överallt. Vi har även nära från målet och hem efter söndagens lopp. Det är ett litet gemytligt pensionat med Herr och Frau Mohr, som tar mycket väl hand om oss. De kan det här med Värdskap. 

Vi blir uppassade med fika och väderinformation. Tävlingsnytt. Och nya köldgrader. Engagemang. Herr Mohr är med nere i vallaboden och tar kort när vi lägger på fästet.

Frukosten är fantastisk. Lokala produkter från bland annat de två kloster som ligger i närheten.



Övriga måltider äter vi ute. Det finns gott om restauranger. 

Vill vi träffa andra svenskar så är det inga problem - vi hör nämligen svenska överallt. På gatorna och i restaurangerna. Det är inte bara Marcialonga som drar svenska långloppsåkare. Det här är också populärt.



tisdag 7 februari 2012

IK Hakarpspojkarnas elljustävling


Rena forntiden, säger en av våra unga skidåkare. Det syftas på musiken. Från högtalarna ljuder nämligen tonerna från ABBA.

Klockan är 18 och på programmet står elljustävling i Huskvarna. Några snabba varv skejtas runt. Sen fika och prisutdelning.

Sämre tisdagar har vi varit med om.

Skidåkning förenar. Vi är som en stor familj. Helgens tävlingar och veckans träningar. Och så en och annan elljustävling.

König Ludwig Lauf - loppet


Det är inte alls som Vasaloppet. Här har vi sovmorgon. Och efter en god natts sömn äter vi en underbar frukost. Vi får skjuts av de nya skidvännerna från Karlskrona som bor på samma pensionat. Vi är på plats 45 minuter innan start. Det räcker väl i kylan. Känns som om deltagarantalet är lika stort som ett startled i Vasaloppet, vilket gör att det inte är någon trängsel. Carola, jag och Peter lägger ut våra skidor, ställer oss i toakön och springer slutligen en runda innan vi tar plats. 

Det är en klarblå himmel. Solen når snart över bergstopparna och vi anar att det ska bli en strålande dag. Men kall. Det är minus 25 på sina ställen. Vi är dock påpälsade - som värsta motionärer. Det är inte bekvämt  att tävla i överdragskläder, dubbla handskar och mössor. Rånarluvan sitter inte alls bra och det är knöligt med öronskydd under och en tjockare mössa över. Men det ingår liksom. Om inte annat kommer vi att minnas just dessa detaljer, kanske inte loppet i sig.

Det verkar inte bli någon uppvärmning, säger jag till Carola och Peter. Det är alldeles tyst. Peppande musik är inte något för tyskarna. Så går plötsligt starten. Det är trångt. Märker att många sämre skidåkare står före mig. Tvärstopp. Ryck framåt. Stopp igen. Har två gånger skidåkare framför mig som tappar ena skidan. Snart blir jag själv medveten om varför. En man i spräcklig dräkt tränger sig in i spåret framför mig och vips - har jag också tappat ena skidan. Får tvärstanna, vända mig om och snabbt knäppa fast pjäxan igen. Ur spår går jag inte. Har man fått en plats så är man rädd om den. Inte helt lätt att tränga sig in i ett spår. Då är risken stor igen - att ännu en person tappar skidan.

Efter ett tag släpper det. Som vanligt. Dags att åka i sitt eget tempo. Kylan är ok. Inne i skogen och skuggan känns det på vissa ställen att det är kallt. Fryser ena stunden om tårna sen är det fingrarna. Det växlar. Kilometer efter kilometer. 

Skyltar med texten: Gefärlische abfahrt dyker upp ett par gånger. Det farligaste med dessa nedfarter är ens medtävlnade. De ligger som plockepinn i vissa backar och man får snirkla sig emellan. I en backe kommer en man bakom i hög fart och jag hör att han inte kommer att klara kurvan. Jag lägger mig ner, vill inte riskera en krock. Är alldeles vit efter fallet. Tappar fokus för en stund men snart är jag uppe igen. 

Koncentrerar mig på den vackra omgivningen. Vi åker i en dal med berg på båda sidor. Himlen är fortfarande klarblå och solen skiner vackert. Faktiskt värmer den lite. Men sen in i skuggan en stund igen. Kyla. Och så ut i solen. Kilometer efter kilometer.

Klockan tolv passerar jag en liten kyrka där klockorna är i full ringning. Inte långt kvar. Stakar på. Kilometer efter kilometer. 

Äntligen kommer skylten: 1 kilometer. Snart mål. Stakar på längs vattnet. Ser det blåa målet. Försöker mig på en spurt. Sen - i mål.

3.35. Mycket bättre tid än jag kunnat ana. 

Hämtar ut jackan. Äter. Kollar resultat. Möter Peter som kommer i mål. Mer mat och sen hem till duschen på pensionatet.

Segraren i varje klass får en startplats till nästa års lopp. Lite snöpligt är det väl att jag är 15 sekunder från en fri startplats 2013. Jag har nämligen en ryska framför mig, som jag i efterhand ser att jag tagit in på hela tiden. Hade det varit några kilometer till hade jag antagligen tagit henne. Nu blir jag i stället tvåa. Och är supernöjd med det. Kanske tar jag ryskan nästa år?

söndag 5 februari 2012

Dagens lopp



Det definitiva beslutet tas efter frukost. Dagens outfit kommer att besta av överdragskläder. Bade Carola och jag beslutar oss för att överge tävlingsdräkten. Dubbla underställ och överdragskläder. Ranarluva, öronskydd och tjockaste mössan. Dubbla handskar. Pjäxöverdrag. Vi känner oss verkligen som motionärer. Tänk att personligheten kan sitta sa i kläderna.

Solen skiner dock och det är en fantastisk dag, med undagntag av kylan.

Har mest bekymmer med mössan och ranarluvan. Dessutom är det inte bekvämt att tävla i överdragskläder. Men annars gar det bra. Riktigt bra. Kommer i mal pa 3.35 och blir 28 av alla damer samt 2:a i min klass! Med andra ord en mycket bra dag :-)

Bilder och mer detaljer fran dagen i senare inlägg. Nu ska vi ut i staden och fira.

König Ludwig Lauf 2012



Följ direktsändningen av König Ludwig Lauf på SVT Play med start kl 08:50.

Resultat för loppet: König Ludwig Lauf 2012

lördag 4 februari 2012

Kyla i Oberammergau


I Oberammergau visar temperaturen minus 26 grader i dag. Skejtdelen av König Ludwig Lauf genomförs av väl paklädda skidakare.



Peter, Carola och jag aker Laberbahn upp till toppen. Solsken och vackra vyer yppar sig alldeles utmärkt för fotografering, dock aning kallt för fingrarna när vi käpper kort efter kort. Anette tar det säkra före det osäkra och stannar kvar i byn.

Nu tinar vi upp pa vart pensionat Gästehaus Hildegard.

Samtalsämnet är givet: Morgondagens väder, valla och kläder. En av skidakarna i huset har redan avverkat sitt första lopp, det korta skejtloppet i dag (23 km). Han har detaljerad genomgang av glidet, antal plagg och kylan. Prognosen för morgondagen är lika manga som antal personer man fragar. Men det lutar at minus 20 och nagot molningare än i dag samt mer vind.

Det lär ga kärvt. Och vara kallt.

Snart ska vi ut i kylan igen. Ner mot malet och känna av stämningen. Ta en fika pa ett av stadens mysiga cafeer, valla och ladda med mat framat kvällen.

Sen ber vi en stilla bön för nagra grader varmare samt att förvarningen om mer vind i morgon, inte alls stämmer.

fredag 3 februari 2012

Ludwig II av Bayern




Långloppet och Worldloppet König Ludwig Lauf har fått sitt namn av kung Ludwig II av Bayern. Vem är nu denna kung?

Jo, han är den person som avsatt tydligast spår i staden Oberammergaus historia. Ludwig II av Bayern (1845-1886) var en sagokung, en vek romantiker och en drömmare. Han var en svag monark med få politiska framgångar men han lyckades förbättra människornas levnadsvillkor. Ett av hans stora intressen vid sidan om konst och litteratur, var att uppföra slott. Linderhof, Neuschwanstein och Herrenchiemsee är tre praktfulla barockslott som kom att färdigställas. Ytterligare byggen fanns på ritningsstadiet men ekonomin och hans tidiga död satte stopp för dem.

1886 hade den bayerska politiska ledningen fått nog av kungen och ville avsätta honom. Han arresterades i sin säng på slottet Neuschwanstein och fördes av en psykiatriker till slottet Berg vid Starnbergsjön. Två dagar senare hittades de båda drunknade i sjön. Omständigheterna kring dödsfallen är fortfarande inte klarlagda.

Jag vet inte om man vill hedra kungen, som ändå gjorde en hel del för människorna, genom att ge hans namn åt loppet? Kanske får jag svaret i helgen.

torsdag 2 februari 2012

Passionsspelen i Oberammergau



Den lilla staden Oberammergau är känt inte bara för Worldloppet König Ludwig Lauf. Här har man spelat Passionsspelen sedan 1600-talet. Med några få undantag har spelen genomförts vart 10:e år. Passionsspel utvecklades från de medeltida kyrkospelen.

Från början utfördes spelen på kyrkogården. Först 1820 fick man en Passionsspelhall. I dag består byggnaden av en friluftsscen med bakgrundsbyggnad. En mindre scen med ridå finns bakom friluftsscenen. Teaterns bakre del som rymmer 5200 åskådare, har sittplatser under tak.

Rollistan från 1860 finns ännu i behåll, men det intressanta är att många familjenamn återkommer. Många roller går av tradition i arv i vissa familjer. Skådespelarna är alla amatörer, professionella får inte förekomma. Det är helt vanliga invånare i staden som är med. Några år innan börjar repetitionerna och speldeltagarna måste vid ett visst datum låta skägget växa. Inga peruker eller lösskägg tillåts och det är bara ett minimum av smink som förekommer.

Och vad handlar då denna teater om?

Vi går tillbaka till 1632. Detta år kommer de svenska trupperna in i Oberbayern under ledning av Gustav II Adolf. Därmed blev även Oberammergau drabbat. Svenskarna plundrade och härjade. I krigets spår kom pesten som med så stor kraft att man fruktade totalt utdöende i hela Oberbayern.

Oberammergau undgick länge farsoten. En av byns egna, som tagit plats som dräng i en grannby greps av hemlängtan och smög sig hem osedd en natt, förbi vakterna som posterats ut. Han var redan smittad och två dagar senare var han död. På några få dagar hade 84 personer drabbats.

Oberammergaus råd samlades till överläggningar i kyrkan och träffade en överenskommelse om att vart 10:e år uppföra ett spel till minne av Jesu Kristi lidande, om de bara förskonades från farsoten. Sedan detta löfte avgivits avled ingen i församlingen av pesten. Detta var 1633 och året efter uppfördes spelen.

Texterna moderniserades på 1800-talet och musiken introducerades 1815.

Vår resa till Oberammergau har skidåkning som syfte. Något Passionsspel får vi inte se. De går sommartid och nästa spel borde vara 2020. Sommartid i denna lilla pärla till stad är inte dumt heller. Ett träningsläger, kanske?

onsdag 1 februari 2012

Oberammergau


Inför vinterns stora utmaning kommer här lite information, först om Oberammergau. En typisk småstad med drygt 5000 invånare. En stad som har en väldigt stark kulturell tradition. Bland annat de kända Passionsspelen som återkommer vart 10:e år (mer info om detta i kommande inlägg).

De omgivande bergen ger en mäktig relief åt staden som ligger 837 meter över havet. Stadsberget heter Kofel och reser sig brant 1363 meter. Toppen är prydd med ett kors. För den som vill finns en gångstig upp dit. Snabbast upp till toppen är en av stadssönerna. Hans tid är 19 minuter.

Genom staden rinner den lilla floden Ammer i sakta mak, inte ens en halvmeter djup. Vid den östra stranden ligger centrum med ett charmigt virrvarr av små gator. Husen är låga, i många fall förstärkt genom konstfulla freskmålningar på fasaderna.


Den katolska kyrkan är byggd i bayersk rokoko 1736-1740 och i sig ett under av överdådig invändig utsmyckning. Det var på denna kyrkogård som Passionsspelen uppfördes första gången, 1634.

En rundtur i staden vittnar om att hantverk är en betydande näring. Det är träsnideri det handlar om och gatorna kantas av otaliga souvenirbutiker som med sitt enorma sortiment måste vara en mardröm för varje inventerare. Det finns ett 100-tal yrkessamma träsnidare och återväxten är säkrad genom den yrkesskola som finns.

Det finns cirka 2500 turistbäddar vilket gör turismen till en betydande del av näringslivet.

För den friluftsintresserade finns mycket att välja på. Här är snösäkert och vill man åka längd finns många fina preparerade spår. För den som vill ha fina backar är det bara cirka två mil till Garmisch-Partenkirchen. Det är inte heller mer än två mil till den österrikiska gränsen för den som vill in i grannlandet och åka. Det finns även ett fint badhus, tennisbanor, fotbollsplaner och allvädersbanor för friidrott. Och de naturliga förutsättningarna för vandring är uppenbara. Markerade leder finns både högt och lågt. Är man klättrare eller bergsbestigare hittar man också kommit rätt.

Åker man König Ludwig Lauf, vilket är ett av Worldloppen, får man möjlighet att stifta mer bekantskap med denna lilla fina stad.