Soåsasjön

Kvällens ungdomsträning är förlagd till Soåsasjön. Vi är fyra ledare och 15 barn i mellangruppen. Två varv på den cirka 2,5 km långa banan. 

Sjön ligger utanför stan och ljuset kommer från pannlamporna - och lite förstärkning vid starten av militärernas lampor på ladan. Det är en häftig känsla att åka där i mörkret och höra skidorna glida framåt samtidigt med de rytmiska stavisättningarna. Hur många får uppleva det en vanlig tisdagskväll?

Stråkenloppet 2012

Jag blir tvåa. Min skidkompis Carola är urstark. Även i år. Bortsett från ännu ett förlorat lopp mot Carola - är jag jättenöjd. Skidorna är ok, spåren är med tanke på omständigheterna också ok. Men framför allt har jag fått ytterligare 43 km skidåkning i benen.

Halv sju ringer väckarklockan. Det är söndag morgon. I stället för morgonlöpning bär det av till Mullsjö och Stråkenloppet. Lördagkvällens begivenhet stavas v a l l n i n g. Nästan hela söndagen viks för långlopp på skidor och allt det runt omkring. Bilresa, ytterligare vallning, toakö, uppvärmning, loppet, prisutdelning.... Är det värt det, undrar någon. Ja det är det. Nervositet, fokus, utmattning. Det kryddar vardagen.

Ta det lugnt och ha en riktigt trevlig dag! Uppmaningen kommer från speakern. Det är en timme kvar till start och vi befinner oss på ett riktigt fint naturområde. Ryfors golfbana. Tävlingen är flyttad på grund av snöbrist. Kanske loppet i vanliga fall går längs Stråken? Det är ändå fantastiskt att man får ihop en 8,5 km lång bana. Gräset går igenom och det är bitvis ojämna spår, men med tanke på antalet skidåkare tycker jag ändå att det håller bra. 

Golfbanor är jag van att tävla på. I Östergötland fanns det inte alltid snö på den tiden då snökanoner verkligen var en bristvara i klubbarna. Alternativet var golfbanorna. En golfbana passar mig likaså den kuperade terrängen. Det passar en diagonalåkare. Det är till nästa år jag ska bli stakåkare, eller hur Cattis?

Nu är det en vecka kvar. Långloppspremiären är avklarad och jag är redo för avfärd. Min kompis Carola också. Det blir en ny fight på söndag. 

Marcialonga

I dag går Marcialonga i Italien. Förra året var jag där. Ett helt fantastiskt lopp. 70 km varav 67 km någorlunda lättåkt. Det är de sista 3 som är kämpiga. Och så längden förstås. Sju mil är ändå sju mil. Även om nio är så mycket jobbigare :-)

Så här på årsdagen saknar jag verkligen loppet. Och allt runt omkring. Visst skulle det vara kul att åka det igen. 2013?

Ha en härlig söndag var du än är!

Vetlandaloppet 2012

I dag Vetlandaloppet i klassisk stil. I morgon är det zontävling i Eksjö i fri stil, för klubbens ungdomar. För egen del väntar Stråkenloppet i Mullsjö. 40 km. Perfekt genomkörare inför vinterns stora utmaning om precis en vecka. 

Nu väntar vallning. Är man skidåkare så är man. Även om det är lördag kväll.

Morgonpass

Inte alla har det. Men jag har det. Världens bästa träningskompis. Hon kommer klockan sju. Rena sovmorgonen. Utan pannlampor ger vi oss i väg i mörkret som ganska snart faktiskt bara är halvmörker. Tack vare snön ser vi. Och snart är det helt ljust. Tiden är knapp och vi nöjer oss med 14 km.

Efter dusch och snabb frukost ska jag nu i väg till nästa begivenhet denna lördag, Vetlandaloppet på skidor, som detta år genomförs i Landsbro. Det är inte jag som ska tävla, det är barnen. Byter dock om till nya träningskläder, för något varv blir det nog. Om inte för att placera mig mitt på banan och agera hejaklack.

Det är härligt med lördagar. Har man också börjat med en uppiggande löprunda blir det ännu bättre.

Träning gör oss pigga

Lövhult. Så bra spår det kan bli med tanke på snömängden. Har en timme på mig och får ihop 15 km till.

På väg till Lövhult är jag så där trött som man kan vara efter en vecka. Dessutom en helt stillasittande dag. I bilen hem - efter 15 intensiva km - är jag hur pigg som helst. Tänk de som inte tränar, som aldrig får ta del av denna pigghet som ett träningspass ger. Hur man utan träning kanske tror att tröttheten är något helt normalt och ingår i vardagen. Något som alltid finns där. De som aldrig tränat i hela sitt liv vet inte - att träning triggar i gång må bra hormoner. Endorfiner. Har man aldrig upplevt detta förstår jag: Det låter inte rimligt att bli piggare efter en joggingtur, löprunda runt sjön, intervaller, skidpass etc. Det gäller att våga testa. Utmana sig själv. För den trötta människan som brukar träna är det inga problem - den vet att ett träningspass gör susen.

Familjens små skidåkare avverkar 8 km och även de har fyllt på sitt energiförråd. Barn som vuxna - alla mår bra av motion!

Vem går i skidspåren?

Det är torsdag och träning vid skidstugan. Spåren är packade för några dagar sedan. Det är ganska knöligt samt en och annan stubbe eller sten som sticker upp. Jo, jag har gamla skidor. Skejtskidorna. En repa i dem gör inget. Men det är svårt att få upp tempot när spåren är som de är. 

Att folk ska gå i spåren har jag ingen förståelse för. Det är skidåkning på sin höjd ett par månader om året - låt då bli att gå i skidspåren under den tiden!

Jag åker fem varv på femman. Har tänkt mig tre mil men det går alldeles för sakta och tiden rinner i väg. Drygt två timmar får räcka. Önskar dock att de timmarna hade genomförts i finare spår. Lövhult. I spår som i kväll har jag svårt att ta ut mig. Det är dock bättre än inget och visst, jag är jättetacksam att det finns snö, att man kan åka skidor :-) Äntligen!

Vinn D-vitaminer

Tar du extra D-vitaminer? Om du går in här har du chansen att vara med på utlottning av vitaminerna!

Tjejmiddag med spring

Det är som Anette säger under slutet av kvällen, fira det som firas kan. I kväll är det firande av gårdagens födelsedag: Tjejmiddag med spring. Hela helgen har vi i stort sett "firat" skidåkningens underbara återkomst i våra liv och om mindre än en vecka är Lotta redo för nästa Springjunta. Det gäller att ta vara på tillfällena.

Kvällen börjar på bästa sätt: Ett träningspass. Vi är fem stycken som är ombytta för ett snabbt varv runt sjön. Lollo drar upp tempot och bitvis håller vi ett jämt 5.20-tempo.

Efter dusch och viss hjälp med att få allt klart anländer så de som oturligt missade träningen.

Vi äter Västerbottenpaj (både med gluten och utan i pajskalet), sallader och avslutningsvis en Björn Ferry-tårta. Som mingelförrätt blir det Renée Voltares kex och mandelsmör.

Man borde fylla år oftare.  Eller hitta fler anledningar att fira....

Vasaloppsförberedelser

Erik Wickström ligger bakom Vasaloppsartikeln i SmålandsTidningen i dag. Erik som är journalist och skidåkare vet vad han pratar om. Ni som ska åka eller är sugna på att göra det och har tidningen kan få bra tips från artikeln.

Vasaloppet är och förblir 90 km. Det är långt. Var väl förberedd. Själv hinner jag aldrig få ihop mer än 40-50 mil innan - det optimala hade varit 100 mil i benen innan starten av Vasaloppet.

Börja träningen i tid. Redan under sommaren ska man vara i gång. Gärna rullskidor ett pass. Och stavgång. För att bli en bra skidåkare måste man träna - skidåkning eller så skidnära som möjligt. Att komplettera med styrketräning är en klar fördel för den som ska staka sig igenom 9 mil. Bygg upp ordentlig styrka i bålen. Se till att ha starka stakarmar, men både mage och rygg måste hålla.

Åk på läger. Träna på att åka lite längre sträckor. Bästa träningen är tävling. Vasaloppslikt - anmäl dig till ett seedningslopp. Långlopp på våra breddgrader är otroligt populärt. Allt är serverat. Du får dryck och support längs spåret. Den där extra motivationen som krävs. Massor av medtävlande som pressar en att ta ut det där lilla extra.

Ta tekniklektion. I Orsa har de anställda instruktörer. De hundralapparna det kostar betalar sig med bättre teknik och energi på själva loppet.

Du kan äta lite extra veckorna innan. Men som vanlig motionär är kolhydratuppladdning överkurs. Ät en vanlig frukost på morgonen. Försök att få rejält med sömn veckan innan. Natten före loppet har jag alltid svårt att sova - kan beror på att vi sover i stor gymnastiksal.... (Vad jag önskar att vi hade en lugn stuga i stället, med hemlagad mat!)

Använd inåkta skidor, pjäxor, handskar, skidkläder. Inget nytt. Spar det till nästa träningspass.

Tänk delmål under loppet. Inte 90 km kvar, 89 km kvar... Tänk i stället på nästa vätskekontroll. Ett visst antal kilometer fram. Något riktmärke. Undan med trötthetstankar - tänk annat!

90 km! Du klarar det!

Grönklitt hejdå

Klockan sju tänds elljusspåret. Annika och jag från min stuga, är på plats. Utan pannlampa blir det att följa elljuset. Vid elljusspårets slut vänder jag dock inte utan tar chansen - fortsätter Hund- och Pulkaspåret och färdas rakt in i mörkret. Ögonen vänjer sig snart och faktiskt ser jag flera meter framåt. Dessutom ljusnar det hela tiden. Det blir ca 3.5 km i mörker, tystnad och bara de snöklädda träden vars konturer blir klarare och klarare. Hör skidornas glid framåt och den regelbundna stavisättningen. Sen är det helt tyst. För en stund är jag bara här och nu.

Försöker fokusera på dubbelstakningen. Stå på låret. Häng kvar med benet. Det är gårdagens teknikpass som gör sig påmind. Är det möjligt att förbättra tekniken? Eller är det för sent? Givetvis inte. Men det kanske tar lite längre tid.

På andra varvet möter jag både kända och okända ansikten. Men de flesta tidiga skidåkare denna morgon är  okända. Anette och Annika möter jag innan det är dags att ge sig in i mörkret igen - ett mörker som snart förvandlats till ljusa dagen.

Tillbaka vid spårcentralen efter två varv, fyller jag på med vätska och gör mig redo för en runda på 18 km. Fortfarande ganska ensam i spåret. En helt fantastisk morgon. Det är aningen mildare än övriga dagar och jag är glad att jag la på lite mer blå extra. Det fäster kanon. Spåren är också något snabbare än tidigare. I dag är första dagen det känns ok i kroppen. Inte alls lika tungt.

Tillbaka efter den långa rundan står Susanna redo för fem kilomersspåret. Det blir det sista. Sen är det dags att lämna längdspåren och snart även stugan och Grönklitt. Nu går bussen i riktning mot Borlänge. Lunchstopp.

Snart är helgen ett minne blott. Ett starkt och härligt minne. 

Teknikpass

Dagens teknikpass leds av en instruktör från Grönklitt. Vi har en timmes teknikgenomgång och vi är verkligen supernöjda! Det händer en del med skidåkningen och bästa sättet att få riktig teknikförevisning är att hyra en egen tekniktränare. Inte ett ord om höften. Fram med höften. Hög höft. En mycket tydlig och pedagogisk ledare. Kan verkligen rekommenderas.

Förmiddagspasset är som vanligt ett distanspass. Det är fortarande minus tio grader. Det går tungt i spåret men det är lättvallat. Vallar med Skigos minus en till minus tjugo grader. Med en klick blå extra. Kanon. Hade önskat lite bättre glid men med tanke på att vi äntligen får åka skidor är glidet en bagatell.

Skidåkning på dagarna och god mat och dryck kvällstid. Kan det bli bättre?

Ett träningsläger på snö är verkligen livet. Har du inte testat så finns det massor av möjligheter. Bara uppe i Grönklitt har de säkert läger varenda helg i januari. Även nere hos oss på Höglandet skulle det ha varit träningsläger om i fall att - det funnits snö. Även Ulricehamn har fått ställa in Vasaloppsläger. Men till nästa år kanske?

Träningsläger i Orsa

Nästan en hel dag går åt att förflytta sig från Eksjö till Grönklitt i Orsa. Hög stämning, skratt och gemenskap i bussen. Först efter lunch och frukostinköp på Kupolen i Borlänge, blir det tyst i bussen. Jag tror inte det beror på paltkoma efter maten utan är istället övertygad om att det är en film som fångar allas intresse. "Så gör du ditt bästa Vasalopp" av och med Janne Ottosson. Vi får ta del av teknik och valla. Drygt en timme sitter vi som klistrade. Det här är viktigt, här kan vi lära oss något - verkar vi alla tänka. Och visst har vi nytta av alla råd då vi under dagen haft teknikpass och då kunnat relatera till filmen.

Under gårdagen hinner vi med ett kvällspass. Själv åker jag tre varv på Hund- och pulkaspåret, vilket ger 18 km och vips är jag uppe i nästan 5 mil sammanlagt denna säsong. Lika långt som jag ska åka i Tyskland om...ca två veckor.

Under kvällen avnjuter vi första gemensamma middagen i stugan. Gissa om det smakar gott? 

Frukost äter vi halv åtta och klockan nio är vi ute i spåret igen. Dagens första pass. Det andra passet är ett teknikpass och genomförs efter välbehövlig lunch.

Kvällens middag smakar återigen kanon. Vad smakar inte bra efter en hård träningsdag?

Nu är det inte mycket kraft kvar i stugans skidåkare. Jag är helt säker på att det blir en tidig kväll.

Träningsläger

Anna och jag vid spårcentralen tidigare i dag.

Dagens första träningspass är träningslägrets andra. Hårda fina spår i ca 10 minusgrader. Trots att jag är ute lite före nio är jag inte tillbaka förrän strax före ett. Det blir kort återhämtning. Teknikpasset börjar nämligen klockan 15. Och då ska vi vara på plats nere vid stadion. Vila det får vi göra nästa vecka.

Passion för skidåkning

Det är en vanlig vecka - så här långt. Måndag hjälptränare i friidrotten och i dag onsdag med på tennis som åskådande förälder. Under tisdagen genomför jag själv ett styrketräningspass på Nikaro. Det tar en timme och innefattar alla mina rehabövningar. Ens egen träningstid är begränsad, så vida det inte handlar om att gå upp i ottan och få det avklarat t i d i g t, innan dagens övriga aktiviteter.

Att hitta träningstid är något jag delar med flera träningstokiga föräldrar. Men - i morgon åker vi till Orsa på träningsläger. Då finns det t i d! Dessutom bor jag med sju likasinnade som alla vill utnyttja tiden till fullo. Vi har olika matlag och behöver inte bekymra oss om matlagning mer än en kväll. Och har man bara sig själv att tänka på så är ju tillvaron ganska enkel. Äta, sova, träna.

Nu är väskan packad och skidorna vallade. Maten är redan lagad och står just nu i frysen. Hinner lagom tina upp under morgondagens bussfärd mot Orsa, för att sedan värmas på efter kvällspasset. Efterrätt inhandlas i Borlänge där vi gör stopp för lunch samt inhandlande av frukost mm. Vi är 70 stycken uppdelade i olika stugor.

Några stugor gör som oss - lagar mat själva. Andra går ut och äter. Många deltar på teknikpassen. En del gör det inte. En del avslutar dagens sista pass med after ski. Andra fortsätter att jaga mil i spåren. En del kör två pass om dagen. Någon kör ett. En del har något lopp i Vasaloppsveckan som väntar. En del tävlar inte alls. Men en sak har vi gemensamt - vi ser alla fram emot denna helg, långt i förväg. Jag vågar nog påstå att det är vinterns roligaste helg. Alla kategorier.

Och visst blir det ett glas vin, eller två, skratt och gemenskap. Och det som förenar oss - ja det är passionen för skidåkning.

Nu är det nära!

En enda lång väntan

Det är en enda lång väntan - på snön. Pjäxorna står oanvända. Men - träningsläger i Orsa närmar sig, och GM är inte långt borta för de som är på hemmaplan. Så snart blir det nog skidåkning - trots allt.

BungyPump - vilka stavar!

Gårdagens stavgångspass med Bungypumpstavarna är värt att nämna igen. Stavarna har inbyggd fjädring och 4 eller 6 kg motstånd. För varje steg pressar man alltså ner en kraft av 4 eller 6 kg och man använder fler muskelgrupper än vid stavgång med vanliga stavar. Den här träningen är skonsam för axlar och armbågar.

Jag har nu testat att springa på plan mark med dem samt att springa i backe. De är faktiskt kanon till både och. Även de som går med dem kommer att känna att det ger mycket mer än då man använder vanliga stavar.

Jag rekommenderar verkligen dessa! Kommer antagligen skriva mer om dem.....

BungyPump

I stället för DM - söndagsträning. Löpskolning, stavgång och stafetter. Själv avstår jag skidskyttestafetten och kör en gång till i backen.

Passar i dag på att testa BungyPump stavarna. De har ett motstånd på 4 kg. Det känns. Räcker med sprättande (springande) stavgång i backe. Inga hopp eller skejtövningar. Inte heller utfallsstegen.

Stavarna är kanon. Det får nog bli fler pass med dem. Springer även med stavarna på plan mark till och från backen. Vilken träning! Rena rama skidträningen! Kanske skulle jag testa att springa runt femman med dessa?

Snösäkert

Till våren inleder man projekt Snowline Snösäkert Lövhult. Det innebär nedgrävda rör och snösäkra spår.  Nässjö SKI:s ideella krafter samt Nässjö kommun är de som gör detta möjligt. Ett beslut om att avsätta pengar är redan taget i Kommunfullmäktige. Det hela beräknas vara klart under hösten 2012.

Läser detta på Nässö SKI:s hemsida. Jag tycker det är helt fantastiskt. Att man till nästa år inför spåravgift i alla spår i Lövhult, ser jag som helt naturligt.

Är det kanske dags att byta klubb? En 100%-ig skidklubb. Blå klubbdräkt. Mycket talar för men är man Eksjöbo så är man. Jag blir nog kvar i ESOK....

Den optimala lördagen

Med månen som trogen följeslagare och pannlampa, dubbskor och reflexväst  på, ger vi oss i väg någon minut efter klockan sex. Det är tre minus, isigt underlag och verkligen bäcksvart ute. Nya batterier i pannlampan gör susen, så vi ser bra. Månen är också bitvis som en stor lampa precis ovanför oss. Trots den kalla vinden är vi snart varma i kläderna. Det är 14 km som ska avverkas. När man startar så tidigt hinner det bara knappt märkbart bli ljusare. Återkommer efter ca en och en halv timme, till ett sovande hus. Det är ju faktiskt lördag.

Kan säga att jag är otroligt tacksam för att jag har en sådan träningskompis. Själv i mörkret klockan sex - en lördag - nej. Det är nog mitt bästa motivationstips - en träningskompis.

Härnäst väntar Nikaro och en timmes gymträning. Bäst att hänga på låset, det lär vara många så här i början på året.

Full av energi efter två träningspass väntar Linköpingsbesök. En lördag kan nästan inte bli bättre än så.

Spårstatus

Tyvärr skidvänner, inga spår på dessa breddgrader. Hoppet lever dock så i högermarginalen i bloggen ligger en uppdaterad spårstatus från skidspar.se. Snart nog är det anledning att titta där. Spårstatusen gäller Eksjö, Landsbro och så klart, Lövhult.

För den vallaintresserade: Missa inte filmen längst ner i inlägget!


Skidspår


Vallafabriken

Om en vecka....

Med en vecka kvar till Orsalägret är det i dag barmarksträning. Ungdomarna kör hårt med skidliknande övningar samt styrkestationer. Exakt vad vi skulle behöva också. Men vi laddar på annat sätt. Urjobbiga intervaller är bara förnamnet. Åtta stycken är vi som denna stjärnklara kväll springer intervall 3-2-1 minutersintervall med en minuts gåvila mellan. Tre gånger. Det tar 40 minuter med uppvärmning. Sträckan mäter 6 km. 

Formen är ännu långt borta. Men vad gör väl det. Om en vecka är vi i Orsa. Vinterns absoluta höjdpunkt är nära. Då blir det träning av. Sen - kommer nog formen smygande.

Morgonpass

Dagens morgonpass får ses som en liten kompensation efter två missade skidkvällar i Lövhult. Men skidåkning är skidåkning. Morgonpasset är ett lugnt löppass i den blöta och bitvis halkiga vägen runt Qvensås. Malin hämtar mig 6.30. 40 minuter senare är det avklarat. Dusch, frukost och ännu en arbetsdag. Dock utan att kunna njuta av snö utanför fönstret.

Men kylan är på väg igen. Även om det inte blir några DM-tävlingar tror jag på skidåkning i helgen. I Lövhult. Har man väl fått smak för vintern så är det svårt att klara sig utan.

Så mycket snö i Lövhult?

Klockan fem sätter jag mig i bilen och kör, åtminstone till att börja med, mot Lövhult. Men tyvärr, inte i kväll. Slutmålet är i stället Vrigstad och styrelsemöte med Smålands Skidförbund. Skidrelaterat det också, men ingen skidåkning. 

Möts av förvåning då jag för övriga ledamöter och smålänningar, visar ovanstående bild. Så mycket snö i Lövhult? Ingen annan plats kan tydligen uppbringa så mycket snö - i Småland. Kanske kan helgens DM flyttas, från Hallby till Lövhult?

Den vackra bilden föreställer ett fantastiskt vinterklätt Lövhult och togs vid lunchtid i dag. Är man riktigt snabb och de jullovslediga barnen är färdigklädda och klara med utrustningen, hinner man till Lövhult, åka femman med barnen samt hem igen, ta en supersnabb dusch och sedan lunch på stående fot. Det optimala är förstås ett eget träningspass, men näst bäst är nog ändå att få åka med barnen.

Solsken och kanske vinterns vackraste dag. Klart man inte vill missa den. Med ett lugnare tempo hinner man dessutom njuta av det vykortsvackra landskapet.

Med kondition klarar man stressen

Dålig kondition leder till trötthet under dagen. Tankeverksamheten fungerar inte optimalt. Allt talar för att man blir piggare och klarar den psykiska pressen bättre, om man har en bra fysik. I denna artikel från DN hävdar man dock att det är arbetsgivarens ansvar att ordna jobbet så att arbetstagaren klarar det. Hm...Borde det inte vara individens ansvar att hålla sig i så pass god trim att man klarar av sitt uppdrag?

I vilket fall leder bra kondition till att man får en bättre syreförsörjning och det behöver ju hjärnan för att funka bra.

Om inte annat så finns det ett liv utanför jobbet. Att ha kraft kvar för att kunna utnyttja den tiden på bästa sätt - det är livskvalitet. En livskvalitet som ger energi. Både för jobb och fritid. En god spiral, helt enkelt.

Vem vågar avstå träningen? Riskera trötthet, dålig kondis och ingen energi?

Världens bästa Lövhult

Vem kunde ana att det skulle bli ännu ett pass i dag? Och dessutom skidåkning! Jag säger bara: Lövhult!

Efter gårdagens snöande har det alltså jobbats ordentligt med skidspåren i Lövhult. Resultatet nu i kväll är hårda fina spår. Lägg då till snöklädda träd, fullmåne och några minusgrader i ett vindstilla skidparadis. En kväll att minnas och ännu ett träningspass på snö. Jag är efter kvällens 15 km uppe i 35 km sammanlagt. Det är inte mycket att skryta med - men 35 km är ändå 35 km. I värsta fall hade det varit 0.

Tack Lövhult!

Vinterlandskap

Under samma tid som ungdomarna tränar är vi ett litet gäng som med stavar i händerna beger oss till Högefällebacken. Igen. Där väntar samma övningar som under fredagens pass. Träningsvärken från övningarna i backen den dagen görs sig fortfarande påminda. Men den försvinner då dagens övningar ger ny smärta. 

En fantastisk dag. Det är vindstilla och i det vackra vinterlandskapet, då vi springer med våra stavar, tror man för ett ögonblick att det faktiskt är skidåkning vi utövar. Nu är vintern nära.

Träningsglädje

Vilken dag det blir! 15 stycken träningsentusiaster är vi som skiner i kapp med solen denna dag. Två herrar och resten damer i varierande åldrar. Fantastiskt att så många ställer upp och fram för allt ett extra plus till Carola som kommer ända från Landsbro och förgyller dagen för oss!

Första träningspasset är distans. I min grupp är vi fem stycken som springer drygt 15 km. Anna springer ca  9 km med övriga. Dusch och fika (recept på brödet hittar du här).  Sen är det faktiskt dags igen. Eftermiddagspasset består av stavgång. Högefällebacken med olika stavövningar. Garanterat kommer den sista övningen, som är utfallssteg med stavarna ovanför huvudet med sträckta armar, kännas i baksida lår i morgon.

Stavövningarna samt löpning till och från backen ger ytterligare nästan 55 minuter till dagens träning. Verkligen en kanondag. Det är bara en enda sak som skulle gjort det bättre: Snö och skidåkning. Men med rådande förutsättningar kunde inte dagen varit bättre. 

Fredagens träningsdag

I morgon är det träningsdag. Dubbla träningspass uppe vid skidstugan. Behöver kanske inte nämna att dagen från början var avsedd för skidåkning....Men vi tar nya tag och fortsätter vår barmarksträning. Det är i alla fall dagtid vilket gör att vi kan springa andra rundor och utnyttja andra backar för stavgång.

Intresserad att följa med? Klockan 10 vid skidstugan! Vi bjuder på fika mellan passen. Duschmöjligheter finns. Mejla mig om du kommer: cilla.hedin@telia.com.

Vi börjar med ett distanspass och avslutar dagen med stavpasset.

Träningsåret 2011 i bilder

Året börjar med rejäl kyla i Idre. Men skidor går det att åka.

Några veckor senare är det skidglädje i Orsa med alla skidkompisar.

Lycka. Skidåkning i Italien. Marcialonga.

Helt oväntat. Bra form. Seger. Rallarloppet.

Sista skidåkningen. I Idre. Igen.

Långpass med Malin. Maratonträning. Fokus på Stockholm Marathon.

Långpass på egen hand. 32 km.

Stockholm Marathon. Pers. 3.45. Ögonblick att minnas.

Återhämtning efter maran. Vandring i Österrike.

En veckas träningsläger i Idre. Löpning varvat med rullskidåkning.

Skadad :-( Det blir mycket rullskidåkning...

...och en och annan cykeltur. Detta är vårt cykelevent. 16 mil. 12 timmar. Regn. Sol. Gemenskap. Mat och fika. Oförglömlig dag.

En mountinbikedag. Cykel upp till toppen. Alperna. Alldeles underbart. Men ack så jobbigt...

Stavgång fungerar efter hand. Inte samma belastning för höften. Härligt avbrott i rullskidåkningen.

Träningsläger i Torsby. Skönt med lite skidåkning efter alla mil på rullskidor. En kanonhelg.

Efter en skadedrabbad höst är förväntningarna låga. New York Marathon. Vilken vecka. Vilket lopp. Och vilken prestation av mig!

Två skidpass. Löpning. Lite styrka. Så ser slutet av året ut. Nu blickar jag framåt. Må snö och mycket träning förgylla 2012.

Återbesök

Det är i dag återbesök hos sjukgymnasten. Efter en hel höst med höftskada är jag nu - friskskriven.

Efter maran i november har jag sprungit 14 km tre gånger samt ett antal kortare pass. Styrketräning i kombination med löpvila har varit lyckosamt. Att jag, trots 4.2 mils betonglöpning i New York, fortfarande är hel tror jag beror på detta: V-I-L-A. Hur lätt är det inte att börja för tidigt?

Jag tror många glömmer den viktiga vilan. I bussen hem från Orsalägret, efter fyra dagars intensivt tränande, finns det de som diskuterar morgondagens träning. I det läget är det just VILA kroppen vill ha. Inte mer nedbrytande träning.

Klokare med åldern, eller erfarenheterna? Vi är alla olika, men för mig är återhämtningen viktig. Ska försöka komma i håg detta även efter nästa mara....

Årets första pass

Det blir årets första pass. En tidig, mörk och regnig morgon. Klockan är med och pannlampa på. Springer ut på Skurugatavägen förbi skidstugan. Innan jag svänger mot Qvensås känner jag första isfläcken. Backen upp mot Qvensås är bitvis isbelagd. Skenet från den svaga lampan hjälper inte mycket. Mina intervaller får vänta till det är total barmark igen. Springer försiktigt, småhalkar och försöker återigen att leta upp isfria ytor att trampa i.

I den bästa av världar skulle jag åka skidor nu. Inte bara ett kort morgonpass. Det skulle vara dubbla pass, för att lägga mil till mil. Skidvaneträning. Få in den där riktiga skidkänslan. Känna formen komma krypande. Behålla den och konservera den över König Ludwig Lauf och Vasaloppet.

Väl ute på den större vägen igen lyser gatlamporna upp och jag springer några intervaller innan jag är tillbaka. Regnet gör det svårt att se tiden på klockan så jag gör som vanligt, kör lampintervaller. Och konstaterar igen att avståndet är längre mellan lamporna här, jämfört med Stockholm. Springer därför inte 10 lampor som jag gjorde häromdan då jag kunde njuta av huvudstaden en tidig morgon. Det blir istället fem lampor intervall och gåvila en, sen fem igen och vila en osv.

Cirka 6.5 km och 39 minuter. En helt okej inledning på årets träning. Med de förutsättningar som finns här. Dessutom är jag optimist. De visade kyla i slutet av veckan och jag tror därför att ett skidpass inte alls är långt borta.