Rehabövningarna, vilan eller en tillfällighet?

Det finns hopp. Springer 6 km i dag i 5.19-tempo OCH utan att känna något i höften. Är det rehabövningarna, vilan eller en tillfällighet?

En hel höst i mörker och så detta livstecken som en skänk från ovan. Jag kanske är redo för en mara trots allt? Tipset från coach Gunilla är att ta det lugnt nu. Inte ivra iväg. Ett pass på lördag och sen vila igen.

Nu håller jag tummarna och ber en stilla bön. Tänk om jag kan börja löpträna igen?

Tänk om jag kan springa den 6 november!

Gymmet

Plankan och fotografering. Inte helt optimalt men där i spegeln är jag. Knappt en timme i dag. Tio minuters uppvärmning på bandet. Återigen känns det ok i höften. Lite stelt men smärtan från tidigare i hösten känns som bortblåst. Men jag vet, det är ändå läge att ta det lugnt. Styrkeövningarna genomförs med undantag av chinsförsöket. Det är upptaget. Får vänta till nästa gång. Alltid något att se fram emot.

Smålands skidförbund

Det är samma känsla som vanligt efter ett styrelsemöte i Smålands skidförbund. Proppmätt. Vrigstad Värdshus bjuder på förstklassig mat igen. I dag en underbart god fisksoppa.

Dagens möte leds av vår nya ordförande, Håkan Svensson. Mycket ska avhandlas. Och det i en positiv anda med entusiastiska människor.

En välbehövlig vilodag. Alla vilodagar är inte välbehövliga - men efter två träningsdagar i Torsby behövs det. Kroppen får återhämta sig. Bli starkare. I morgon står det gymträning i kalendern. Om inget oförutsett inträffar.

Skidtunneln

Drygt 30 personer. Så många röd-svarta ESOK-åkare kan man räkna till inne i tunneln. Varv på varv. Barnen som är 12 till antal har teknikträning på valda delar av banan. Tränarna är fyra stycken. Vi andra är motionärer (förutom en och annan ungdom som absolut är mer av klassen elit än motionär). 

Det är inte optimala förhållanden i tunneln, framför allt inte under lördagen. Söndagspasset inleds dock med positiva förväntningar. Pistat  och någorlunda hårda spår. För egen del ger jag mig efter en timme och så länge är spåren bra. Känner att jag måste löptesta höften igen. Det blir andra dagen i rad och en hel timme denna gång. Det känns ok. 

Jag kanske inte är redo för ett maraton än. Inte denna vecka i varje fall.

Förberedelser

Inför nästa veckas Torsbyläger har vi nu letat fram skidor, vallaställ och vallalåda. Förberedelserna är med andra ord i gång. Det är härligt att stå ute i värmande sol en fin höstdag och lägga på paraffin.

Tänk att skidsäsongen snart är här. Hösten är ju inte riktigt klar än.

Men Torsbyhelgen blir bara ett avbrott från försäsongsträningen, vi får nog vänta någon månad till innan marken är vit. En dag som denna känns vintern väldigt avlägsen. En dag då Skurugatavägen är helt vindstilla och då solens strålar får höstlöven att skimra ännu vackrare i olika färger. Åker förbi Skurugata och bort till grusvägen där jag vänder. Efter exakt 20 km blir jag hämtad. Vi åker vidare till Högefälle där det blir stavgång i backe. Gång och sprättande.

Denna dag har vi med oss en alldeles egen fotograf. Han heter Olof och här är några av de bilder han tar:

Lördag och Nikaro. Så har de senaste veckorna sett ut. I dag verkar övriga tagit sovmorgon vilket gör att jag möts av en tom lokal.

En halvtimme senare är det dags för stakmaskinen. Det är jag, mannen och två äldre farbröder som uppehåller oss i styrkelokalen. I jämförelse är jag vältränad och kör hårt. Jag hör att det kommenteras då jag stakar. Det måste vara en skidåkare. Jag såg henne förra veckan med.


Det är stakmaskinen och uppvärmningen på löpbandet som är jobbigast. Springer 15 minuter i dag och pressar mig själv sista minuten med ett 4.19-tempo. Känner bara ytterst lite och inget efteråt. Goda nyheter.

Det blir en haltimmes styrkeövningar utöver löpband och stakmaskin. En timme sammanlagt.

Höst, klart och kallt

Med ett leende på läpparna ger jag mig denna sena fredagseftermiddag i väg på Skurugatavägen. Efter en ovanligt trevlig dag på jobbet är jag full av energi. En dag med intern fortbildning har fyllt på energinivån.

Om exakt en vecka är vi på väg. På väg mot säsongens första skidpass. Runt, runt i tunneln. Äntligen skidåkning.

Men idag är det höst, klart och kallt. När jag efter drygt en timme blir hämtad är fingrarna förvandlade till ispinnar. Bilen visar på 1.5 grad ute. Det får bli fodrade handskar nästa gång.

Fredag kväll. En hel helg ligger framför mig.

Pölder Sport

Det är klubbkväll på Pölder Sport och oj, vad folk det är. Två vintrar har gett resultat. Intresset för skidåkning är  enormt stort. Om det inte blir någon vinter nu, säger någon. Vad gör vi då med allt vi köpt?


Det blir ingen billig kväll. Men samtidigt är det en investering. En investering i hälsa och välmående och för barnens möjligheter till grundläggande teknik och intresse för denna sport. Det borde vara varje människas rätt att åtminstone få chansen att testa denna träningsform, där armar och ben i skön harmoni pendlar fram och tillbaka. För vad vore vintern utan skidåkning? Vad vore första söndagen i mars utan Vasaloppet och hur skulle jag klara januari utan Orsalägret?

Om det inte blir någon vinter? Det blir vinter. Förr eller senare. I annat fall är förhoppningarna enorma på snötillverkarna i Lövhult.

Springjunta

Äntligen är det Springjunta för mig. Känns som jag har missat flera stycken.

Medan de hela och friska springer femman i Brännemon stakar jag i väg mot Skurugata. Vänder efter drygt 9 km, går nedför Bodabacken och väl hemma visar Garmin på 1.10, vilket blir 1.05 om man räknar bort promenaden i den långa backen.

Efteråt samlas vi alla: hela, friska och skadade. Fast i ärlighetens namn är vi bara två skadade. Och förhoppningsvis är vi med i matchen snart också.

En mycket god middag avnjuts under en mycket trevlig kväll.

Nästa gång är det jag som är värd för för Springjuntan. Då hoppas jag det är löpning som gäller - för alla. Eller kanske rent av skidåkning?

25 minuter på löpband

Dagens sjukgymnastbesök resulterar i 25 minuter på löpbandet. För att testa höften. Merparten av tiden går i 5.25-tempo, vilket är ganska fort om man inte sprungit rejält på tre månader. Det känns likadant i höften i dag som det gjorde i går. Inget efteråt, eller....lite.

Har fått order om ett fem kilometer långt löppass på lördag. Roligt men samtidigt lite skrämmande - tänk om det slutar som förra gången jag testade fem kilometer - med diklofenak?

Övrig tid hos sjukgymnasten är det genomgång av styrkeövningarna. Ärligt talat finns det en del att rätta till. Fram för allt att spänna magmusklerna när övningarna utförs.

I morgon är det springjunta. Dock ingen löpning för min del. Det får bli en tur med rullskidorna. Och sen väntar middag och trevlig samvaro hos Maria.

2.1 km löpning

Inför morgondagens sjukgymnastbesök testar jag att springa igen. Det blir 2.1 km med en blivande 9-åring. Garmin visar på ett jämt 6.10-tempo. Jag känner i höften men det gör inte ont som tidigare. Nu är jag ju bara ute i drygt 10 minuter - men så länge verkar det ok. Inte heller efteråt känner jag något.

Sammanfattningsvis: Det är inte helt bra - men bättre.

Stavgång

Evigheter sen sist. Men i dag blir det av. Måste i alla fall testa. Det går ok med stavar. Springa utan stavar känns däremot i höften.

Det blir ett kort pass. Måste ta hänsyn till de två yngre deltagarna.

Jag värmer upp med rullskidåkning. Därefter blir det gång med stavar uppför hela backen. Barnen springer down-hill banan ner, mannen och jag går samma väg tillbaka.

Sprätt, det vill säga att springa med stavar, är nästa övning. Ungefär en tredjedel av backen, sen gå ner. Race två och två med stavar. Jag är långsammast i familjen - hur kunde det bli så?

Testar höga-knä-hopp, något jag har sett på ett Nordic Walking-program i Österrike. Det funkar bra, kul omväxling.

Har Garmin under både rullskidpass och stavgången. Inställd på tid, längd och puls. Äntligen! Det blir liksom någon mening med allt. Når 165 som mest i puls, det är i slutet av Bodabacken som det slår om från 164 till 165. Under stavgången närmar jag mig inte den siffran. Kanske jag gör det utan rullskidåkning och styrketräning det närmaste dygnet innan? För visst ger stavgång rejäl puls. Det är kanonbra träning, tydligen även för den som inte är helt bra i höften.

Nästan en chins

Jag är där i dag igen. Den vackra Skurugatavägen. Frågan är om den inte visar sig från sin absolut  vackraste sida så här på höstkanten.

Det känns i armarna i dag. Antagligen beroende på att jag under förmiddagen tillbringar en timme på Nikaros gym. Timmen inkluderar stakmaskinen 3 x 4 minuter, den absolut jobbigaste övningen.

Chinsen är fortfarande svåra - men, n ä s t a n en i dag.

Tack, Garmin!

Det går ända till fredag kväll innan jag återser Skurugata. Rullar uppåt efter senaste regnskuren. Veckans ljusa timmar har inte räckt till för träning. Det går inte alltid att prioritera. Hade jag kunnat springa - skulle det vara en annan sak. Med pannlampa fixar jag lätt och snabbt ett kort löppass. Rullskidor funkar inte riktigt likadant. Men i dag rullar jag igen. En timme och tretton minuter och drygt 16 km, jag vet - för Garmin är tillbaka! Och det är en alldeles ny Garmin som pryder min vänstra handled. Klockan kom i går med följande meddelande:

Hej Cecilia!

Du vet inte om det men din klocka försvann med posten så istället för att byta armbandet kommer här en ny klocka.

Vi ber om ursäkt för den långa väntetiden.

Tack Garmin! Det kan man kalla service eller som vi ofta säger istället, ett gott värdskap.

Gymmet

Ännu ett pass på Nikaros gym. Börjar känna mig hemma bland maskinerna. Men slipper cykeluppvärmningen i dag då jag istället testar elljusspårets mjuka underlag och 2.1 km löpning, vilket känns ok.

Det hela tar nog knappt en timme. Förhoppningsvis kan jag ha koll på både tid och puls nästa gång - för Garmin är på väg! Den är efterlängtad men har faktiskt varit i väg så länge att träning utan klocka blivit en vana. Eller ovana. Men nu ska det blir ändring på det. Det blir ju mer på riktigt om tiden är på och pulsslagen syns.

Avslutar dagens pass med att testa chinsen. Inte i dag heller. En chins innan jul? Med tanke på all styrka jag måste ha genomfört vid den tidpunkten är det väl konstigt om jag inte ska ha klarat åtminstone en då.....

Skurugata

Bild från gårdagens vandring i Skurugata. Ingen rullskidåkning men ändå Skurugata - ner i Gatan och sedan upp på Hatten. Massor av folk denna höstdag. Men så är Skurugata en av kommunens största turistattraktioner.

I dag blir det däremot rullskidor. Åker till Bodabacken där jag vänder. 45 minuter. Känner faktiskt av träningsvärk då jag ger mig i väg. Det är gårdagens styrketräning som gör sig påmind. Har fått en del övningar för armarna och det är just där det känns. 

Avslutade gårdagens styrkepass med att testa chins. Men - ingen i går heller. Däremot känns det som om jag är närmare att klara det - jämfört med första gången. Men det handlar nog mer om teknik. Någon större styrka kan jag knappast jobbat upp än.

Det är faktiskt rätt kul att åka till gymmet. Lugnt är det och i går var det bara ett fåtal personer. Inte kö till en enda maskin. Planen är att köra ett styrkepass på tisdag igen.