Nya äventyr

I dag känns det bättre i benen. Har till och med gått runt i Skurugata (tyvärr utan kamera) och det funkar bra. Men någon träning blir det inte än på ett tag. Däremot väntar nya äventyr runt hörnet. Dator (och kamera) är med så missa inte nästa inlägg...

En stolt maratonlöpare poserar efter målgång.

Vasaloppet fullt

Vasaloppet är fullt. 

Ni som inte hann anmäla er: Följ med till König Ludwig Lauf istället! Ramkvillabuss ordnar resa ner. 

Har du frågor så hör av dig till mig: cilla.hedin@telia.com.

Stockholm Marathon 2011

Känner redan från start att det kommer bli ett bra lopp. Samma känsla som på New York marathon 2008 då jag springer i mål i Central Park, på min bästa tid, 3.52.

Det går helt enkelt lätt i dag. Första backen är vid Slussen och jag är stark uppför. Efter Södra Mälarstrand närmar sig nästa backe: Västerbron. Tänker på Anders Szalkais krönika om att halva bron faktiskt är nedför (tack Anders, den mentala pepping räddar tillvaron på bron). Det går förvånansvärt bra och jag passerar den ena efter den andra.

Rent mentalt försöker jag tänka på alla pass som genomförts inför detta kraftprov (tack Petra på marathonbloggen för att du delger oss alla kvalitetspass med Running Sweden, har nog testat alla - och de har verkligen gett resultat).

Tänker på alla tidiga långpass, de pass över 90 minuter (tack Malin för sällskap). Slutligen den sista uppladdningen i Hammarby Sjöstad, en god natts sömn är nästan ett måste (tack Pontus och Agneta, lika trevligt varje gång).

Springer utan Garmin, utan pulsband, utan vätskebälte, utan musik och utan gel och bars. Ser många fullkomligt fullpackade. Själv har jag förutom några klunkar sportdryck vid de två sista vätskekontrollerna och en halv bars, bara druckit vatten. Har heller inte kolhydratuppladdat utan ätit som vanligt, det vill säga en kost med ganska lite kolhydrater.

Vid Odenplan går det lite utför mot Roslagsgatan. Tankarna går till våra vänner och alla gånger vi varit där (tack familjen Jylltorp, det ger energi) och snart är första varvet till ända. Det innebär 25 km kvar. Andra varvet är nytt för mig då jag ju inte sprang förra året. Känner dock igen stora delar av banan då den bitvis är samma som Tjejmilen.

På Djurgården känns blåsten mer och jag är tacksam att jag tog långärmat och längre tights (tack mannen som hjälpte mig att ta beslutet).

Avslutar Djurgården med att springa förbi Nordiska museet. Där bakom, på Vasamuseet, tillbringade sonen och jag delar av förra lördagen (tack Olof, tanken på en ivrig och nyfiken 8-åring ger ny energi).

Strandvägen andra gången och det börjar kännas i benen. Flåset är ok men benen är snart tunga som bly. Anar dock att det kan bli ny rekordtid och försöker ändå hålla tempo.

Förbi Hallwylska och Norrmalmstorg. Innan slottet passeras riksdagshuset och jag tänker på f d kollegan (tack Emma, ny energi igen).

Vid Slussen hade jag kunnat se min kusin, om jag varit uppmärksam. Men så är inte fallet. Däremot ses vi efter målgång. Två kusiner och sammanlagt 16 maraton! 

Västerbron igen. Nu är det inte långt kvar. Vid Munchenbryggeriet börjar jag peppingen igen, bara halva bron är uppför....Kör på hårt och tror ett tag jag ska krokna efter högsta punkten. Jag är nu fruktansvärt trött i benen, men kör på....Nu är det jobbigt. Stadshuset, Centralen och sen Odenplan. Det är inte långt kvar, men oj vad trött jag är.

Två km till mål. Vet vid detta laget att jag kommer fixa sub 4 även om jag går. Men nu vill jag mer. In på stadion ser jag folk som går. Mina ben vill också gå, de vill slänga sig ner på marken. Hela kroppen vill ge upp, men huvudet är starkare. Tänker på mina tre supporters som sitter där på läktaren någonstans (tack ni tre, det ger den sista energin). Passerar mållinjen och höjer armarna i rena segergesten. För det är verkligen en seger.

Hälsenan då? Jo, känner av den redan från start men smärtan kommer och går och i mål är jag så bedövad av andra skavanker. 3.45! Vilken dag!

Efter mål ringer mobilen. Lotta har haft full koll på mina tider hela dagen (tack Lotta, ännu mer energi).

Sen alla sms och gratulationer på fb (tack alla) snacka om att det ger energi! Man kan inget annat än börja ladda redan nu. För 2012 års lopp.

3.45!

Det blir pers så det ryker om det. Det hade jag inte trott. Men någon gång då och då infinner sig formen. I dag är en sådan dag. Utförlig löprapport kommer i morgon!

Hel, frisk och vältränad

I morgon gäller det. Hur det än går kommer det att bli bättre än förra året. Då var det förkylning och stukad fot veckan innan loppet, vilket resulterade i en höst med idel hälseneproblem och fullständigt löpförbud. Bara vid starlinjen är jag en vinnare i morgon. Det har tagit mer än ett halvår innan jag kunnat börja springa igen. Och många tåhävningar.... 

Efter skidsäsongen har jag ändå lyckats få ihop fyra löppass per vecka och flera långpass. Då jag inte springer flera dagar i sträck är det helt ok i hälsenan. Tycker ändå att jag kunnat springa mer än jag trodde jag skulle kunna.

Jag följer flera bloggare och deras träning och målsättning inför maran. Jag tror jag kommer att ha dessa bloggare en bit framför mig. Själv siktar jag på 4.15. Det är det som känns mest rimligt. Det viktiga är inte tiden utan att kroppen håller. Att varken hälsena eller höft eller knä eller vad det nu kan vara, börjar kännas.

Krämporna varierar. Så här i maratider blir man extra känslig också. Kan dock inte skylla på något i dag. Känner mig hel, frisk och så vältränad jag kan. Mitt mantra inför mitt livs första mara, 2004, var just detta (efter att tidigare år fått ställa in p g a någon skada): Hel, frisk och vältränad. Mycket mer kan man inte begära. Det är väl dessa tre egenskaper som är livskvalitet. Eller hur?

Snart är jag där igen

I dag är det inga intervaller på programmet. Det är nämligen Stadslopp i Eksjö i morgon och många ska springa. Inte heller jag vill köra intervaller så tätt inpå maran. I stället blir det ett lugnt pass på drygt 6 km och 40 minuter. Några springer knappt 4 km och de snabba löparna tar en extrarunda så det slutar på 7.5 km.

För egen del är det bara vila kvar nu. Packa väskan. Startbevis och tävlingskläder. Nervositeten har suttit i sedan någon dag. Märkligt att man kan vara så nervös. För ett lopp. Tycker ändå det ska bli kul och ser framför mig stadion och publiken när jag svänger in på banan. Upploppet. Målet. För er som inte gjort det innan - målgången är värt allt slit. Känslan av att vara helt utpumpad. Snart är jag där igen.

Uppladdning

Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer spelas så vackert av Kulturskolans tvärflöjtselever. Det blir en kväll i musikens tecken. Vila och uppladdning.

Det största bekymret just nu är kläder. Har ju tänkt springa i nya shorts med tillhörande tröja. Håller blåst och regn i sig blir det definitivt något varmare.

Men har man inte mer bekymmer än så kan man ändå vara nöjd med tillvaron. Det är inte lördag än och det händer att väderprognoser ändras.

Lugnt pass

Det är Anna och jag som leder träningen i dag. Annas grupp springer nästan 9 km och vi springer ca 4.5 km. Ett lugnt tempo med glada löpare. Några kortare ryck halvvägs samt avslutningsvis snabbt mellan de sista lyktstolparna. Det är återigen ett härligt gäng. 

Det passar bra med en lugn halvtimme idag. Är nog bäst att spara på krafterna. Snart nog är det lördag.

Asics Stockholm Marathon

När det gäller balans mellan vila och träning är detta en optimal vecka. Löpträning måndag kväll, onsdag morgon, torsdag kväll och söndag eftermiddag. Att det inte blir söndag morgon istället beror på att jag är trött denna morgon. Men det går att ge sig ut lite senare också trots att jag föredrar den lugna morgonen just innan folk vaknat till liv....

Dagens pass blir det sista längre innan maran. Springer mot Qvensås och banvallen. I jämnhöjd med Sixtenssons gula hus tar jag första drickapausen. Stänger av klockan och pustar ut efter backen. Solen värmer och vattnet smakar fantastiskt gott. Minns med fasa träningspasset i den kuperade banan i Landvetter, då solen var lika varm och vätskebältet var hemma.

Efter Sixtenssons fortsätter det uppåt. Inte förrän ute vid Skurugatavägen börjar det gå utför igen. Försöker köra på och medeltempot blir faktiskt imponerande 5.19 på den nästan 18 km långa banan.

Det känns helt ok i hälsenan och överhuvudtaget går det lättare än vanligt. Kanske beror det på att jag vilat tillräckligt mellan passen? Nu blir det i alla fall en lugn vecka för att ladda inför lördagens Asics Stockholm Marathon. Långt och länge. Men det ser jag fram emot.

En vecka kvar

Om en vecka går startskottet. För att känna lite på Stockholmsatmosfären åker jag dit redan i dag. Men inte för att springa. Familjens 8-åring och jag ska gå på museum, på Görna Lund och på restaurang. Några affärer finns det inte önskemål om men ändå tror jag på några minuter i både Löplabbet och Runners Store. För inspirationen.

Träningsmängden inför maran är väl inget att skryta med. Sammanlagt två riktigt långa långpass och kanske 3-4 pass kring 18-20 km. Däremot har jag många kortare pass eller rättare sagt exakt fyra pass i veckan de senaste två månaderna.

I dagsläget (sprang inte i går) känner jag inget i hälsenan. 

Håller jag mig bara hel och frisk till nästa vecka så är jag inte orolig. Tänker dessutom satsa på en något längre tid än vanligt. Med andra ord tänker jag lägga mig bakom 4.15-farthållaren.

Jag gör det här för att jag faktiskt tycker det är roligt, inte för att slå några tider. Sen är det ypperligt att träna inför en mara. Snart nog är skidsäsongen här igen och då har jag nytta av alla intervaller och mil jag lyckas få ihop.

Ett delmål på vägen mot Köning Ludwig Lauf. Då två av mina absolut bästa skidkompisar också redan anmält sig gäller det ju att köra på.

Marcialonga fullt

Vinterns långlopp är populära. Nu är Marcialonga fullt och Vasaloppet har redan 12 000 anmälda (av 15 800).

Häng med till Köning Ludwig Lauf istället, det är inte fullt - än. Med andra ord - anmäl dig NU!

Intervaller

Det är ca 15 stycken som kommer till skidstugan i dag för att intervalla med oss. Eftersom Anna jobbar blir det bara två grupper. Gunillas grupp springer lite långsammare och vi i min grupp kör på. Vi springer i riktning mot Högefälle för lite uppvärmning, därefter mot skroten och sedan ut på Skutugatavägen. Där tar intervallerna vid. I dag kör vi 4 x 1.30 min, 4 x 1.00 min, 4 x 30 sek och 4 x 15 sek. Vilan är lika lång som intervallen innan. I dag är det gåvila och de snabbaste vänder och möter upp. Men det är en jämn grupp så vi är inte speciellt utspridda.

Det tar 43 minuter och det blir nästan 7 km. Avslutningsvis 10 minuters styrka.

Ett otroligt positivt gäng. Det är verkligen jättekul!

Bilder från Skottland

Här kommer bilder från förra veckans resa till Skottland. Med flyg från Landvetter och Arlanda, via Amsterdam, når vi slutligen vårat hotell i Perth. Efter fyra övernattningar och dagsutflykter bär det av till Edinburgh och en natt där innan hemfärd.

Vackert, inspirerande, vyer, musik, god mat och dryck samt trevligt sällskap. Och så ett träningspass då och då. Vad mer kan önskas?

Ett morgonpass börjar med....

Ett morgonpass börjar med ett inställt kvällspass. Detta läser jag i en träningsblogg och faktiskt - det är precis så det är denna morgon. Trots mitt träningsbloggande så får inte träningen första prioritet alltid. Men en tidig morgon kan ju inte hindra, om man orkar upp vill säga.

Det blir på pricken 8 km denna härliga morgon. Solen skiner, blåsten från i går har lagt sig och det är grönt överallt. Fantastiskt vackert. Det har hunnit hända mycket med grönskan på en vecka. I dag är det som att se min banvallenrunda med nya ögon. Härligt att vara tillbaka. Tiden blir 42.54.

Nu är det bara att grädda brödet, duscha och sedan äta. En bra början.

Anmäld!

Nu är jag anmäld. Både till Vasaloppet och König Ludwig Lauf. Hur är det med er övriga? Anmälda än?

En dröm....

Tänk att ägna sin dag åt att springa. Med lätt packning genom Europa. Inga andra bekymmer än att hitta rum och mat för dagen. Att fokusera allt på det man gör för tillfället. Inte vara med tankarna i det som ska hända eller har hänt. Att vara helt i nuet. Läs den här artikeln - så vet du vad jag menar.

Att börja i liten skala och sikta högt. Det är vad Malin och jag ska göra en helg i augusti. Från Östergötland till Småland. Sen vet man aldrig vad det kan bli...

Att ha en dröm håller en levande. Att ha något att se fram emot. Att längta. 

Löpträning

Här är bara en liten skara av dagens deltagare. Vi är nämligen 18 stycken. Gunilla tar hand om nybörjargruppen och Anna och jag springer med övriga. Det blir nästan 9 km och 55 minuter. Det avslutas med en spurtduell eller i alla fall tempoökning där Frank är initiativtagare. Jag försöker hänga på, men som vanligt.....hinner jag inte med. Är dock övertygad om att jag tränar både mer och oftare. Men det hjälper inte. 

Nästan tre dagars vila har gjort susen. Känner inte alls lika mycket i hälsenan.

Kul med så många springsugna. Förhoppningsvis är vi lika många på torsdag. Då är det skidstugan och intervaller som gäller.

På östgötsk mark

Klockan fem (05.00) ringer väckarklockan. Det är tidig avfärd från Skene och Västergötland. Via Vadstena och kort rundtur i staden, med stopp för foto vid slottet, når vi platsen för dagens friidrottstävling.

Östgötska är den dominerande dialekten. Friidrottarna är dock inte i majoritet när vi kommer, utan cyklisterna. De har samlats utanför friidrottsarenan med Eva-Lena Karlsson i spetsen. Men så är vi ju i cyklisternas Mecka, Motala.

Det förväntade regnet uteblir och en härlig sol värmer oss denna dag. Första gren är 60 meter för pojkar 9 år. Det blir final direkt eftersom de inte är fler än att alla får plats i ett heat.

Kort därefter är det prisutdelning.

På grund av en ömmande häl lämnar vi dock spelen tidigare än beräknat och är hemma mycket snabbare än planerat. Och det gör ju inget när man varit borta en vecka. Fast det blir inget träningspass. Även jag vilar min hälsena och hoppas att jag är piggare i morgon. Då är det dags för Esik:s löparträning igen. Och i morgon är vi alla tre ledare på plats, Anna, Gunilla och jag.