fredag 30 september 2011

Skidåkare med begränsad träningstid


Drickapaus ovanför Bodabacken. Sista dagen i september och 23 grader. Solen värmer medan jag stakar på. Fortsätter ända upp till Skurugata idag, förbi den lilla byn och bort till asfaltsvägens slut där jag vänder. Hinner bort till Bodabacken igen innan skjutsen lämpligt kommer och möter mig. Det blir drygt en timme i dag. Känns bra förutom att jag bitvis känner lite i höften. Funderar på om det ska bli cykel istället nästa pass? Men cykla en timme - hur mycket ger det? Om inte höften blir sämre efter detta testar jag nog rullskidorna igen. För en skidåkare med begränsad träningstid är rullskidåkning klart att föredra. Helst i backig terräng så en pulshöjning blir märkbar....

torsdag 29 september 2011

För lågt tempo?

Vid Bodabacken blir jag omåkt av min cyklande klubbkompis Anders. Även han skadad och förpassad till annat än löpning. Vi pratar en stund sedan lägger han in en lättare växel och försvinner snart som en prick längst upp i backen.

Det är en ljummen, klar, vindstilla och helt fantastiskt vacker kväll. Kommer plötsligt på mig själv att tempot kanske är för lågt? Skulle haft Carola eller Gunilla hack i häl så jag fått upp hastigheten. Men så är det ju inte. Åker själv som vanligt. Då är det lätt att falla in i andra tankar och fokus på träningskvalitet försvinner.

Vänder vid första branta nedförsbacken. Den första backen jag brukar gå nedför då jag åker hela vägen till Skurugata. Blir inte hämtad denna dag, stakar istället på ända hem - förutom Bodabacken där skidorna åker av.

Det blir ungefär en timme och kan konstatera att jag förutom löpningen saknar min Garmin. Men den kommer nog snart. Troligen före första löpsteget...

onsdag 28 september 2011

Styrketräning

Har med mig mobilen - för att ta kort - till gårdagens gymbesök. Antingen är det fokuset på de ovana övningarna eller så är det entusiasmen över ännu ett träningspass som gör att mobilen ligger kvar oanvänd i väskan. Men jag genomför ytterligare ett gympass. Efter lördagens debut känns det lite enklare denna gång. Har turen att hitta min sjukgymnast inne i gymmet där han instruerar mig så att övningarna görs rätt.

Det är ett gym med rehabpatienter blandat med friska motionärer. Tyngdviktarna och de mest vältränade kroppsidealen söker sig till andra platser. Det är ett gym som passar mig alldeles utmärkt.

Trots ganska få övningar och en väldigt kort uppvärmning blir det ändå en timme. Har lovat att komma hem tidigt så sista övningen, chinsen, som det är kö till, får jag hoppa över. I dagsläget klarar jag inte en enda. Nästa gång hoppas jag den är ledig eller att tiden inte är så begränsad.

Det känns ok med gym. Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Det gäller helt enkelt att programmera om sin inställning. Snart är det kanske till och med den roligaste träningsformen?  Med hjälp av tankens kraft och mental pepping kan det nog bli det.

måndag 26 september 2011

Energi för dagen


I mörkret ger jag mig ut. Ett mörker som sakta men säkert blir till ljusa dagen. 45 minuters rullande före frukost. Då är batterierna laddade. För denna dag.

Det är på morgonen det är allra härligast att träna. Inte sagt att det ger bästa resultat. Inte säkert att jag blir en snabbare skidåkare. Men jag får energi för stunden.

söndag 25 september 2011

Taif-spelen 2011


Det blir ett par steg i samband med visning av startblocksstart. Annars går jag. Sakta eller åtminstone inte fort.  En hel söndag och ännu en vilodag. Men det blir en mycket trevlig vilodag i ett varmt och skönt Tranås. Friidrottstävlingen tar hela dagen i anspråk.

Ska det bli någon rullskidåkning i morgon får det ske tidigt. I morgonkväll är det nämligen dags för friidrott. Igen.



lördag 24 september 2011

Livsmål


Påminner mig denna dag om att min träning är ett långsiktigt livsmål. Inget kortsiktigt projekt som avslutas efter en tävling. Ett lopp är bara ett enkelt delmål. För att krydda motivationen.

Jag missar dagens 30 km. Anledningen är fortfarande höften. Det är dock inget beslut jag tar i dag. Redan för ett par veckor sedan kastade jag in handduken. Måndagens kortisonspruta gör att jag bromsar allt tränande denna vecka. Överlag har jag tränat väldigt lite. 

Träning gör mig effektivare. Att träna innebär att jag får energi att även hinna med annat. Utan träning blir det tvärtom. Det tomrum i dagsschemat som uppstår i och med att träningen ställs in försvinner då alla andra sysslor får ett annat tempo. Jag går inte ens fort (lika fort) längre. Jag har dragit ner på hastigheten. Vilket för mig har inneburit tid för eftertanke. Anledningen till höftproblemet blir tydligt. Det funkar inte i all oändlighet att bara springa eller på sin höjd rullskidåka. 

Sjukgymnastbesöken har lett till att jag denna förmiddag för första gången visar upp mitt årskort i receptionen på gymmet. För att livsmålet med god hälsa ska bli hållbart behöver jag jobba förebyggande och uppbyggande. Styrketräningen är nog nyckeln till framgång i detta fall.

Styrketräning för en ovan kan bara bli bättre. Känner mig inte direkt slutkörd, trots att jag testar stakmaskinen tre gånger. Klar favorit och i princip det enda som höjer pulsen. 

Ger mig istället ut på rullskidorna under eftermiddagen. Det är en fantastisk dag och jag inser det jag faktiskt kände under styrkepasset - det är ute träning ska bedrivas. 

Åker vidare. Tänker på veckans kurs i Stockholm. "Hjärnkraft". En kanonbra kurs med en sprudlande glad och inspirerande ledare. Funderar kring den sista övningen vi gör under fredagen. Hur man fyller sig själv med energi. Fyra delar ska med i denna Må-Bra-cirkel: Mentalt, socialt, andligt och fysiskt. I den fysiska delen ingår det jag är bäst på, motion, sömn, stress, kost och vila. 

Det mentala innebär flera saker men bland annat reflektion och planering och jag måste nog säga att det pågår en mental process var gång jag åker denna vackra väg som tar mig upp till Skurugata. 

Det andliga behöver inte ha med religion att göra. Värderingar, syften, mening och inre frid är alla ingredienser i denna del. Just det sista - inre frid - är vad jag känner i stillheten denna dag och även andra dagar då jag färdas på denna väg. 

I Må-Bra-cirkeln får jag alltså kraft och energi från tre av fyra delar under min Skurugatatur. Den fjärde delen handlar om socialt/emotionellt och innebär inre trygghet, relationer, kommunikationer, bidra till andra och självkännedom. Den delen sparar jag till i morgon. Då ska vi nämligen till Tranås och umgås med andra friidrottstokiga vuxna och barn.

Denna vackra, vindstilla höstdag njuter jag nästan mer än vanligt. Det är fantastiskt att träna, känna puls, svettas, få ta del av ett landskap i höstskrud och tänka möjligheternas tankar. Ett Lidingölopp är inte hela världen. Målet är livslångt och hälsan står i centrum.

Det är dags att vända. Asfaltsvägen är slut. Snart får jag skjuts de sista backarna hem. Drygt en timme, fysiskt, mentalt och andligt.


söndag 18 september 2011

Äntligen träning igen


Efter en vecka helt utan träning är det härligt att komma ut igen. Varken rullskidor eller cykel fraktas med på planet och löpning är inte att tala om än. Morgonpromenad före frukost är allt i rörelse som kan noteras från veckan.

Så äntligen i dag blir det ett rullskidpass. Stakar hela vägen upp till Skurugata - med undantag av de två backar som går brant ner, där går jag. Blir sedan hämtad med bil och slipper därmed de värsta nedförsbackarna. Det är en underbar känsla att få träna igen. Ta i, ta ut mig och svettas. Det kanske bara är vi träningsnarkomaner som känner så....?

Det spelar inte så stor roll att Garmin inte är tillbaka. Tid, längd, hastighet och puls är ganska ovidkommande en sån här dag. Det är träningen i sig som är viktig. Att den blir av. En timme så där. Perfekt!

lördag 10 september 2011

Glädje


Det blir ett rullskidpass även denna dag. Samma runda som i går fast betydligt tidigare. Möter ett fåtal bilar och lika många hundägare. Annars är vägen min. Tankarna flödar. Det är en härlig morgon. Kontraster mot dagens andra aktivitet. Det är ett lugn vid denna tidpunkt som är svår att matcha senare under dagen.

Nästa aktivitet är idrottsskolan. 8-åringar som ska prova på friidrott. För en del är det första kontakten med denna sport. Så här i Finnkampstider borde det vara intressant. Det som är gemensamt för de allra flesta deltagarna är glädjen. Vi mår bra av att röra på oss. Oavsett ålder. Att få upp intresset redan i tidiga år är ingen nackdel.

Morgondagen stavas också f-r-i-i-d-r-o-t-t. Då är det lag-DM final för pojkar 11 som är den stora händelsen. Sen blir det blogguppehåll en vecka.

fredag 9 september 2011

Fokusera rätt



Det känns verkligen som om jag vilat mig i form och det är väl just det jag gjort. Det går lätt i dag. Rullar upp mot Skurugata men vänder redan efter Bodabacken. Ont om tid som vanligt. Fredag kväll och jag har lovat att bara åka ett kort pass.

Egentligen vill jag springa. Ett rejält intervallpass. Men höften sätter stopp. Vad det nu är för något som gör att jag inte kan springa? Frustrationen är stor men jag vet.....det man fokuserar på bara växer.

Väljer därför att se det som är bra istället. Dagens pass fungerar. Det flyter på bra och all vila gör väl att jag känner mig extra stark. Dessutom ÄR rullskidåkning bra träning. Det är grennära för en skidåkare. Det aktiverar stora muskelgrupper, är skonsamt mot kroppen, ger styrka och kondition och är - om inte lika roligt som löpning - ändå en träningsform som jag gillar.

Kan också konstatera att Garminklockan är ivägskickad och första statusuppdateringen kommer i dag. Mitt ärende är under behandling (och kan väl inte ta så hemskt lång tid då det bara handlar om ett trasigt armband).

Solen skiner denna sena eftermiddag. Inte en droppe regn i dag. Då funkar rullskidåkningen bättre.

Så visst, fokuserar jag på det positva, så är det klart att det dyker upp bra tankar.

Det kanske till och med kan bli ett till pass i morgon. Ett tidigt. Det funkar ju bra med rullskidor.

torsdag 8 september 2011

Träning på arbetstid

Har hört om liknande studier tidigare. Att de som tränar blir effektivare på arbetet - även om träningen är på arbetstid och tar tid från arbetet. Tänk vilken vinst för den arbetsgivaren som har anställda som rör på sig! Kanske blir det mer vana än undantag att träning ingår i arbetet - i framtiden.

Utmaningen ligger i att motivera de som inte annars rör sig och inte ser någon vinst i det. Har man aldrig rört på sig så vet man ju inte hur bra man kan må.

onsdag 7 september 2011

Löppass

Det känns ovanligt. Har inte löptränat sedan mitten av juli. Men efter gårdagens sjukgymnastbesök beslutar vi att jag ska testa ett kort pass. Springer nästan 35 minuter. Det känns i höften. Frågan är hur det känns efteråt? 

tisdag 6 september 2011

Mountinbike


Jag har hittat en ny sport. Som skadad löpare måste jag ha alternativ. Hyr därför cykel en dag nere i Österrike. Planen är att ta liften upp och åka på vandringslederna som är utmärkta även för cykel. Ändrar mig dock och cyklar längs cykelvägen till Bramberg där det finns en slingrande väg till toppen. Självförtroendet är på topp - hur jobbigt kan det vara? Dock märker jag ganska direkt att det är både brantare och längre än jag kan förställa mig....

Efter någon timme är jag inne i en dimma. Inte anar jag då att en klarblå himmel snart ska dyka upp. Solens energi hjälper dock inte. Det är mycket jobbigare än jag trott. Tiden på cykeln blir kortare och kortare. Tidigare och tidigare innan kurvan börjar mjölksyran. Hör en inre röst: Jag behöver inte cykla hela tiden. Jag har hela dagen på mig. Så hoppar jag av på darriga ben. Går med cykeln.

Det hela tar tre timmar. Eftersom Garmin fortfarande inte är hel vet jag varken längd eller hastighet. Däremot vet jag höjdskillnaden: 1300 meter!

Väl uppe fortsätter jag cyklandet en bit på lederna. Tanken är att cykla ner också. Men från toppen ner till Neukirchen är det en betydligt brantare bit, rena downhill-banan - och det är ingen sport för mig! Vänder därför och börjar återigen att traska uppför, cykla är för mig omöjligt i den lutningen.

Det blir lift ner. Vila efter ett rejält träningspass.
Posted by Picasa

måndag 5 september 2011

Neukirchen am Grossvenediger





Första dan vi runt Neukirchen går
Vi klarar oss alla utan några skavsår
Manuela visar oss vägen
samtidigt som hon berättar en och annan sägen
Solen denna dag med oss är
och vi alla i vår solbränna klär
Femrätters middag schmecken sehr gut
vilket för vikten är ett hot!
Men vi ju varje dag i flera timmar gå
och våran förbränning då är på
Nästa dag är det moln på toppen
vi tar en annan tur som också är bra för kroppen
och det visar sig att bytet till Habachtal
är ett för dagen mycket bra val
för sen är det sol nästa da
då vi oss till toppen ska ta
Det blir en dag att spara i minnet
och vi mår bra i hela sinnet
Därefter till Krimml vi far
och där till ett gasthaus vi oss tar
Några droppar regn vi få
men kan sen utan regnkläder gå
Kvällen avslutas med buffé
det blir så klart succé
Sista dan går bussen till Zell am See
och nästan alla vill följa me
På kvällen vi går en sista tur
det får avsluta vår hälsokur
Sen är det dags att hem fara
TACK ALLA ni har varit underbara!




lördag 3 september 2011

Skidtunneln


Det är knappt två månader kvar till den numera obligatoriska Torsbyhelgen. I år ska vi dit redan i oktober. Tänk att få ta fram skidorna igen, runt, runt, runt......

Men innan dess hinner jag bygga upp mer styrka. Rullskidåkning och styrketräning. I år ska väl ändå armarna vara förberedda? Från i princip ingen styrketräning till både armhävningar och situps, flera gånger i veckan. Det måste väl märkas?

När vi kommer till skidtunneln i Torsby vet jag. Om armarna håller.

torsdag 1 september 2011

Stark

Här är en tjej som är stark. Vilken styrka - och uthållinghet och snabbhet! Man ska titta på de bästa och lära av dem. Även om det inte är några titlar som hägrar är det alltid en sporre att bli bättre. Mer styrka är definitivt ett framgångsrecept!