fredag 31 december 2010

Mental träning



Gubbamilen. Lövhult. Äntligen en annan runda än femman och elljusspåret. Har inte på mig Garmin men litar på Nässjö Ski att gubbamilen är just en mil. Det blir två varv och ett pass för själen. Det är otroligt vackert och jag bara måste stanna och fota emellanåt. Kanske därför tiden blir hela 90 minuter. Men vad gör det? Sista passet för året. Det blir ett pass rent mentalt. I mitt inre ser jag nämligen hela året passera. Höjdpunkterna. Jag börjar lista. Precis som på sporten. Årets idrottshändelser. Mina idrottshändelser. Efter många tankar fram och tillbaka plockar jag ut fem höjdpunkter och ett hedersomnämnande. Det är detta jag kommer fram till:

Hedersomnämnande. Alla dessa rullskidpass. Skurugatavägen. I sommarvärme, regn, dimma, höstfärger...you namne it. Dessa pass är som meditation för mig. Hade troligen inte klarat hösten utan dem. 

5. Tjejvasahelgen. Sämsta placeringen på sju år. Men jag lyckas ändå komma in bland de 100. Det är inte själva loppet som gör att det hamnar på listan bland årets fem höjdpunkter. Det är själva helgen. En busslast tjejer från Landsbro, Vetlanda och Eksjö. Boendet, detta år på vandrarhemsstandard på Hotell Kung Gösta. Jämfört med skolsal är detta lyx. Helgens absoluta topp är fikat. Efter avklarat lopp träffas vi på Kaffestugan och avnjuter vasaloppsbakelser och semlor. På lördagkvällen äter vi Tjejvasabuffé, pratar minnen från dagens lopp och får så äntligen, efter tre olika flaskor - in ett vin som är drickbart. 

4. Västgötaloppet. Fyra mil i Ulricehamn. Hamnar på denna plats för placeringens skull. Jag kommer nämligen helt oväntat trea. Får stå på prispallen. Blomstercermoni och pris. Min kompis Gith skriver på facebook att trean är dubbelt så gammal som ettan och tvåan. Jag anar en viss ironi bakom men är ändå fantastiskt nöjd. Fyran är jämngammal med mig och en f d elitåkare.

3. Orsalägret. Det klassiska träningslägret i januari. Drygt 60 personer. Fokus är träning, mat och sömn men vi hinner med att prata och umgås. Mellan passen, under matlagningen och innan vi lägger oss. Skratt. Det är en sådan helg man helst inte går på toa för risken att missa något roligt. Som min kompis Anna säger, bästa helgen på året. Är benägen att hålla med men två andra händelser detta år hamnar i fokus.

2. Vasaloppet. Går egentligen inte att jämföra med Orsalägret. Det är roligt på olika sätt. Men Vasaloppet är Vasaloppet. Känslan att gå i mål slår det mesta. Hela helgen är full av förväntan. Ändå vet vi. Det är som julafton. Man vet lika självklart som Kalle Anka klockan 15 -  på lördag förmiddag är vi i Mångsbodarna och avnjuter nygräddade våfflor. Äter, vallar, äter och försöker sova. Gympasal med snarkande farbröder är inte min favorit. Inte heller att gå upp klockan tre på natten efter alldeles för lite nattsömn. Men att på söndagen staka förbi kyrkan strax innan målgång - det är svårslaget. Hur illa man än sovit. Och hur nervös man än varit. Eller hur mycket man än tränat. Vasaloppet är Vasaloppet.

1. Vasaloppet i Kina. Inte bara loppet på fem mil i 32 minusgrader. Hela denna resa med man och fyra kompisar är helt outstanding detta år. Så annorlunda. Och första långloppet utanför både Sverige och Europa.  Det ger mersmak.

När listan är klar inser jag vilken form jag är i, hur stark jag är och hur roligt detta är. Och jag inser också - såklart - att jag genom att framkalla dessa positiva bilder, är inne på mental träning. Det är så man ska tänka. Lyfta fram det som är bra. Se de bästa "bilderna".

Gott Nytt År på er alla! Nu åker jag till Linköping och våra allra bästa nyårsvänner. Ibland är livet bra härligt.







Den som missar denna dag i skidspåret är en upplevelse fattigare. I alla fall från min sida sett... 








2010

Det är flera bloggare som skriver någon form av årssammanställning. Syfte och mål. Blir själv inspirerad och gör här ett försök.




Bloggen startar i mars, dagarna efter mitt sjunde Vasalopp. Under drygt sex timmar, som loppet tar, funderar jag på hur jag ska få tillbaka motivationen. Märker nämligen att både Tjejvasan och Vasaloppet känns som en rutin. Glädjen har svalnat. Kommer fram till att en blogg kanske kan vara inspiration nog. Veckan efter Vasaloppet ska jag nämligen tillbringa på Idre Fjäll. Nu är det så väl att även mannens kusin, tillika min blivande bloggmentor, finns på plats. Och bloggandet startar. I syfte att motivera mig. Få tillbaka glädjen och meningsfullheten. Att nå ut till andra. Kanske inspirera en och annan?

Vårens träningar genomförs oftast med min allra bästa träningskompis, Malin. Vi ger oss ut innan våra familjer vaknar. Hinner ventilera både det ena och det andra innan det är dags för en välsmakande frukost.

Men sen händer det som sätter stopp för löpträning lång tid framöver. Veckan innan Stockholm Marathon blir jag helt oväntat sjuk. En jätteförkylning. Är ändå med barnen och skuggar dem på orienteringen. Det är då det katastrofala inträffar. Stukar foten. Så illa att maran blir inställd. Provar ändå att springa någon vecka senare men det gör ont. Det hela resulterar i vila fram till O-Ringen som jag genomför med en lika stor smärta varje dag. Hälseneinflammationen är ett faktum och det är bara vila som gäller. Vila från löpning.

Jag får rehabövningar av sjukgymnasten. Och åker rulklskidor. Skurugatavägen blir min favorit även när det gäller rullskidåkning (vid maratonträning är den en favorit sedan tidigare). Jag har aldrig åkt så mycket rullskidor. Men spinning och cykling har jag svårare att komma igång med. Behöver nog en träningskompis även där.

Framåt slutet av oktober får jag börja springa. Små korta rundor. De blir sakta längre och till slutet av året är jag uppe i 45 minuter. Men då har jag inte fokuserat så mycket på löpningen. Snön har nämligen kommit och skidåkningen får prioritet ett. Det stora målet är Marcialonga i januari. Det är många skidmil innan nyår och hälsenan känns bara  lite på morgonen men annars ok för att springa. Det blir alltså ett bra slut. Bloggen ger mig den inspiration jag har saknat. Barnen undrar om jag ska fortsätta bloggandet efter Italienloppet. Och det ska jag faktiskt. Det blir inte bara ett projekt inför den stora utmaningen. Det blir en del av vardagen. En rolig del.



Målen för nästa år är förutom det ovan nämnda Marcialonga även Vasaloppet. Efter förra årets fjortonde Tjejvasalopp känner jag att ett uppehåll 2011 är det rätta beslutet. Men man vet aldrig, hoppar någon av mina klubbkompisar av, kanske jag "offrar" mig och tar platsen.... Det blir mitt åttonde Vasalopp i mars. Siktar på 10. Sen blir det Öppet Spår med Malin.

När det gäller löpningen ser jag fram emot Stockholm Marathon. Känns foten bra i vinter anmäler jag mig till Lidingö Ultra i maj. Min kusin har flaggat för Malmö halvmarathon i augusti och, tja, varför inte? Det hänger på hälsenan, så är det.

I november väntar den stora utmningen. Men det skriver jag mer om senare. Vad jag däremot inte är säker på än är nästa vinters långloppsutmaning. För har man väl fått smak för långlopp utanför Sveriges gränser, är det svårt att enbart ha siktet inställt på Vasaloppet....


onsdag 29 december 2010

Skidor på längden och på tvären




Det blir skidor både på längden och på tvären. Först Valbacken. Säsongspremiär. Efter flera dagars ihållande kyla känns minus sju grader rent behagligt. Det är fantastiskt att ha en skidbacke några mil hemifrån. Tacksamheten över ideellt arbetande Ingatorpsbor är stor. Det blir några härliga åk, några svängar och sen är man nere.

Innan mörkret faller på är vi hemma igen. Byter om och ger oss i väg till skidstugan. Det blir femman för Carl och femman med genväg för Olof och mig. Barnen skejtar på och förklarar vilken stil som är vilken växel, eller hur det nu är. Själv har jag aldrig lärt mig de olika växlarna. Vasaloppet går som tur är i klassisk stil.


Åker hem och lämnar barnen. Själv åker jag tillbaka till skidstugan. Tyvärr är det redan mörkt. Det får bli elljusspåret denna kväll med. På varv tre av fyra kommer jag ifatt klubbkompisen Lennart. Han är på sitt sista varv och ropar till mig att han hänger på. Spurtar. Det blir en tempoökning jag inte är van vid. Den berömda blodsmaken är inte långt borta. Stakar på och kommer halvvägs på banvallen då han ropar att det får vara nog. Jag fortsätter i samma tempo. Gamla Vasaloppsrävar kan man inte lita på. Snart hittar han kraft och är om igen. 

Sista varvet går något lugnare. Det blir samma längd och tid som i går, ca 15 km och drygt en timme. Nu är jag faktiskt helt slut. Först löpning med Malin i morse, slalom och längd med barnen och till sist ett eget träningspass. Dessutom hinner jag jobba några timmar.







Runt sjön



Runt sjön är inte någon runda jag gillar i vanliga fall. Men i dag gör jag det. Nio minus. Det är som att springa i  en vintersaga. De två första kilometerna får vi ljus från gatlyktorna. Sen är det ett fantastiskt sken från himlen som gör vägen tydlig för oss. Borta vid sommarstugeområdet får vi extra ljus från husen. Det är bara jag och Malin som är ute. Staden sover. Garmin visar 6.1 km och 35 minuter. Det är så en dag ska starta.

tisdag 28 december 2010

Gnistrande snö




Det är verkligen gnistrande snö ute. Man ser att det är kallt. Själv klär jag mig varmt från topp till tå, från rånarluva, öronlappar till ullsockar, pjäxskydd och dubbla handskar. När jag sätter mig i bilen ser jag till min förvåning att det b a r a är minus 11.5 grader. Det är ju ingenting. Drar mig till minnes. Snart exakt ett år sen. Jag åker det Kinesiska Vasaloppet. Det är fem mil och minus 32 grader. Så vad är då 20 minus som i går och 11.5 som i dag? Ibland klagar man över lite.

Eftersom mannen ska tillbaka till jobbet - och således behöver bilen - blir det bara en timme. Hinner på den tiden avverka fyra varv på elljusspåret. Det blir exakt 15.1 km.

Skönt att åka skidor igen. För det är synd att vila för många dagar när man har dessa förutsättningar. Påminner mig om att det i morgon är exakt fyra veckor innan avfärd. Till Italien.

I går, i kylan, satt jag framför datorn, bredvid kaminen, och tittade på Marcialonga på nätet. Såg Oskar Svärd staka uppför sista backen.

Snart, snart är jag också där. Inte samma tempo men ett engagemang och intresse som kanske liknar elitens. Jag gör det nog mer för nöjes skull. Och för att hålla mig i form. Och vem behöver inte förgylla vardagen med något trevligt?



måndag 27 december 2010

Gistadbilder
















Denna vinter påminner om 70-talet. Då åker vi skidor på de snöbelagda åkrarna. Vad jag minns lyckas vi spåra upp en slinga på ca 6 kilometer. Den går över öppna fält, förbi upplysta gårdar. Ljuset från fönstren och en alltid lika starkt lysande måne gör spåret synligt. Jag kör nog rundan varje dag efter skolan.

För mig är bilderna nostalgi. Det är nästan så att jag kan se de tre syskonen stå där vid Gistad-skylten och vänta på skolskjutsen......













söndag 26 december 2010

Samma tempo, annan runda


Joggar sakta bort till Hennebjörke. Där väntar Pia och Jim. I dag blir det Brånnestadrundan, någon kilometer längre än i går. Men det är samma tempo. Ett för mig näst intill maxtempo, nästan i allafall. Efter avslutande ryck uppför backen, efter fartökningen i allén, är jag helt slut. Lyckas ändå jogga tillbaka till Björkekulla och en stärkande frukost.

Det bästa av allt är att jag springer tre dagar i rad utan att för den skull känna mer i hälsenan än just de första 10-15 minuterna på varje pass. Så tufft har jag inte sprungit sen i våras. Fortsätter det så här så blir det helt klart Lidingö Ultra i maj.


lördag 25 december 2010

Samma runda, högre tempo


Jag har fyra svägerskor. Alla är vältränade. Men den löpstarkaste av oss alla är Pia. Med henne och hennes bror springer jag dagens morgonpass. Det är samma runda som i går. Skillnaden ligger i tempot. En hastighet jag inte är van vid. Vet redan innan att det kommer att gå fort. Ser på Garmin att vi emellanåt ligger på 4.40 tempo. Medeltempot är 5.10. För mig är det snabbt. Men så här efteråt är det skönt. Drygt en halvtimme. Mycket bättre än inget alls.

fredag 24 december 2010

God Jul och rätt svar


Den tidiga morgonens femton minusgrader avgör. Det blir löpning efter frukost.

Jag befinner mig i Gistad, mellan metropolerna Linköping och Norrköping. Här är helt platt. Det blir med andra ord inte någon kuperad runda. Startar i jämnhöjd med kyrkan, ner till Gistad, förbi Särstad, Hennebjörke och tillbaka i Björkekulla. Garmin visar på 6.5 km och 35 minuter. Det är nog första gången jag springer denna runda i så mycket snö. Trots den bistra blåsten är det vackert. Vidderna med all snö gör julstämningen allt mer påtaglig.

Snart bär det av till Hennebjörke för julfirande.

Rätt svar på slottsfrågan är Bäckaskog Slott. God Jul!







onsdag 22 december 2010

Ledtråd

Slottet ligger i närheten av den stad vars namn är samma som den "tyranniska" kungen....(och vi är fortfarande i Skåne).

Gissa slottet

Efter min Malmötripp väntar ett slott. Det är guidning och lunch. Bilderna är de enda ledtrådar du får: